Studier visar att hundar med lindrig armbågsdysplasi, ED, ofta inte besväras särskilt av sina armbågsproblem. Insikten väcker frågor om synen på ED inom aveln.
ED – armbågsdysplasi är ett problem man på senare år börjat ta på allt större allvar.
För flera hundraser är information om armbågsstatus obligatorisk i SKKs avelsdatabas.
ED kan orsaka stort lidande för hundar som drabbas. Men vissa hundar tycks nästan inte påverkas alls av sina armbågsproblem.
En vetenskaplig studie har följt upp 765 hundar som genomgått armbågsröntgen vid cirka 18 månaders ålder när de fyllt fem år. Hundarnas ägare fick svara på frågor om hur de upplevde att armbågsproblemen påverkade deras hundars livskvalitet.
Kartläggningen visade att hundar med måttlig ED oftare drabbades av hälta som krävde veterinärbesök än andra hundar. En del av ägarna till hundar med måttlig ED ansåg dock inte att problemet påverkade deras hundar speciellt mycket. Generellt sett medicinerades emellertid hundarna med måttlig ED oftare med smärtstillande än andra hundar.
Ägarna till hundar med lindrig ED uppgav däremot att deras hundars livskvalitet nästan inte alls påverkades av armbågsproblemen. Även dessa hundar besökte dock veterinären oftare än hundar med helt friska armbågar.
Studien, som finansierats av Stiftelsen Djursjukhus i Storstockholm och som resulterat i rapporten ”Long term prognosis of quality of life in dogs diagnosed with mild to moderate elbow dysplasia in Sweden” syftar till att lära veterinärer och andra behandlare mer om vad ägaren till en hund med ED kan vänta sig av framtiden med sin ”armbågshund”.
Men den väcker också frågor kring avelsarbetet med vissa raser.
Som hunduppfödare har man många parametrar att ta hänsyn till när man väljer föräldradjur till en kull, av vilka armbågsstatus bara är en.
Vi frågade VetAtHomes veterinär Karolina Henzel hur hon ser på utvecklingen.
– Armbågsdysplasi är en vanlig ortopedisk sjukdom som påverkar hundar. Det är en samlingsbenämning för flera utvecklingsrubbningar i armbågsleden. De olika tillstånden kan orsaka smärta och inflammation i armbågsleden och kan leda till att hunden uppvisar en hälta, förklarar Henzel.
– Det finns flertalet orsaker till armbågsdysplasi. Det har en ärftlig komponent så vissa raser har högre risk att utveckla det. Något som också kan påverka är till exempel en snabb tillväxt hos större hundraser eller felaktig kost. Som valpköpare kan det vara klokt att titta på vad uppfödaren har för ED-avelsindex då ett högre index kan minska risken för att din framtida valp utvecklar ED, fortsätter hon.
Henzel tycker att man ska agera snabbt om man misstänker att en hund har problem med sina armbågar.
– Om du misstänker att din hund har ED är det viktigt att söka veterinärvård för utredning då en tidig diagnos är viktig för att få till rätt behandling. Det finns både medicinsk behandling som kan lindra symtomen, men också kirurgiska åtgärder som i vissa fall är nödvändiga. Även fysioterapi har i vissa fall kunnat förbättra rörligheten och minskat smärtan. Det är också av stor vikt att hålla hunden slank och att ge en kontrollerad motion, allt för att minska belastningen av lederna, säger hon.
Hur ska man som kennelägare förhålla sig till lindrig ED?
– Hur en kennelägare ska förhålla sig till lindrig ED skiljer sig såklart mellan olika raser. Det kan skilja sig exempelvis då vissa raser påverkas mer av ED eller att vissa raser kanske har få individer att använda sig av i avel där en behöver väga för- och nackdelar för rasens bevarande.
Ska man vara fortsatt restriktiv med att avla på individer med alla former av ED, eller vågar man använda föräldradjur med lindriga former av armbågsdysplasi i sin avel, i fall det finns andra fördelar med att använda en särskild individ som kan uppfattas som mer värdefulla?
– Min rekommendation till kennelägare är att rådgöra med sin rasklubb i det enskilda fallet. Rasklubbar har ofta en avelsplan för bevarande av hundrasen och i raser med kända genetiska sjukdomar finns ofta en hälsostrategi för rasen med olika tester och bestämmelser.
Vad skulle en ökad användning av hundar med lindrig ED i aveln kunna leda till?
– Risken med att använda djur med ED i avel är såklart att det kan komma att bli en vanligare förekomst hos fler djur, och i vissa fall i allvarligare grad än föräldradjuren.
