Till bättrinären – igen
Jaha. Jag hade just kommit hem från sommarlovet hos mormor och äntligen fått pussa lillhusse igen, och ligga i soffan med matte och titta på tv och gå mysiga långpromen … AAAJ! Näe, jag ville inte alls gå promenad. Efter två dagar hemma gjorde det så ont när jag skulle gå upp i soffan eller hoppa in i bilen att jag grät. Matte ringde bättrinären.
Jag var ganska nervös när vi skulle dit för förra gången jag var hos bättrinären var det jättejobbigt och jag fick ha tratt på mig jättelänge och hade nästan glömt allt det där jobbiga, men tänk om det blir så där igen ?! Fast jag hade jätteont i benet. Och matte sa att vi måste prata med bättrinären.
Jag bestämde mig för att chilla. Ja, alltså hålla huvudet kallt, ni vet. Bättrinären kände på mina tassar, armbågar, axlar, klämde längs med hela ryggraden, jag fick luta nacken hit och nacken dit, sedan klämde hon på mina ljumskar, knän, höfter ….AJ! Det gjorde ont.
”Hm,” sa bättrinären. Och sedan gjorde hon allt det där en gång till och EN GÅNG TILL. Då hade jag huvudet i mattes knä och grät lite. Och när hon kom till höften igen … ”AJ!” sa jag. ”Jahaja,” sa bättrinären.
Läs mer av Zowies vardagsbryderier.
Doktor bättrinären tror att jag har haft lite för roligt, lite för fort och då har dragit till något i höften. Jag kan inte tänka mig att jag någonsin kan ha haft FÖR roligt. Men det är hon som är bättrinären.
Så nu har jag fått medicin igen. Tänk att jag aldrig har varit sjuk och sedan blir jag sjuk två gånger på samma sommar. Fast det kanske är höst nu. Men ändå.
Matte säger att allt kommer att bli bra och när vi kom hem fick jag finskinka. Nästan lika bra som bacon var det. Hon hade lindat in en liten äcklig medicintablett i den första biten, så den smakade lite bläko, men jag sa INGENTING utan bara åt upp hela tjofräset och låtsades som det regnade. Sedan fick jag en skinkbit till. Hon älskar mig.
Hej då.
Läs mer om gosedjur och andra kompisar.
Läs mer om varför hundar är bättre än katter.
