Passar en newfoundlandshund dig?

Passar en newfoundlandshund dig?

”Är man stark måste man vara snäll”, är ett citat av Bamse som newfoundlandshunden verkar ha tagit fasta på. Den stora och starka rasen har ett milt och vänligt sinnelag och är en fin familjehund.

Newfoundlandshunden är känd för sin gedigna vänlighet, men det är även en glad och kreativ ras som är något av barnens bäste vän. Man får dock tänka på att stor och tung hund – om än oavsiktligt – lätt kan välta litet barn.

  • Precis som andra hundraser behöver newfoundlandshunden socialiseras och tränas från tidig ålder, en ouppfostrad och obalanserad tungviktare som vuxen är inte önskvärt.
  • Den stora kroppen behöver också motion och träning för att långsiktigt förbli frisk. En långpromenad i skogen passar rasen bättre än en snabb cykeltur.
  • Det här är en lojal och arbetande hund som gärna utför uppgifter. Tränar du den som ung kan den med sitt djupa skall bli en bra vakthund.
  • Möjlighet finns att tävla med sin newfoundlandshund i både lydnad och vattenarbete och de fungerar mycket bra som draghundar.
  • Livräddningsegenskaperna är välkända och vill du, kan vattenprov göras genom Svenska newfoundlandshundklubben som är ansvarig för provformen i Sverige. En färdigutbildad hund ska kunna livrädda människor som hamnat i nöd i vattnet.
  • Den tjocka pälsen kräver regelbunden skötsel. Minst en rejäl genomkamning varje vecka.
  • Som ägare av en newfoundland bör man också vara beredd på att den dreglar.

Historia

Newfoundlandshunden är en hundras från ön Newfoundland vid Kanadas ostkust. Flera teorier finns om dess ursprung men en är att den härstammar från infödda hundar och en stor svart björnhund som kom med vikingar till ön någon gång efter 1100-talet. Där användes de bland annat för att i hundteam dra tunga timmerlass – hästar var få och dyra. De hjälpte också fiskarna att dra in tunga fiskeredskap och blev uppskattade som duktiga simmare som vid behov kunde rädda sjömän som fallit överbord.

Till Sverige kom de första hundarna av rasen i slutet av 1800-talet. Idag används den främst som sällskapshund.

I Svenska Kennelklubbens rasstandard kan vi läsa: ”Rasen skall visa värdig glädje och kreativitet och är känd för sin gedigna vänlighet och fridsamhet.”