Muddy Paws – en sport för alla?

Det är lätt att tro att denna hundsport bara passar atleter men i terrängloppet Muddy Paws är tanken att alla ska kunna delta, oavsett hundras eller ambition. Just detta tog Eva Lundström Giertz fasta på.

– När det står att en aktivitet passar för alla raser blir jag alltid lite tjurskallig. Då ska det gå att köra med riktigt stora hundar också, som våra irländska varghundar. Problemet är att mycket av hundaktiviteter som sägs vara för alla egentligen mest passar för mellanstora hundar från kanske spaniels upp till schäferstorlek. Riktigt stora hundar är det sällan anpassat för, säger Eva Lundström Giertz.

Att irländska varghundar är världens största hundras känner säkert många till. Men riktigt hur stora dessa hundar är kan man inte alltid förstå förrän man står bredvid en av dem. Rollo, hanhunden som Eva startade i hinderlöpningen med, hade en mankhöjd på runt 87 cm och vägde uppåt 70 kilo.

– Arrangören var väldigt positiv när vi anmälde oss, även om jag tror att de fick lite av en chock när de verkligen insåg hur stora våra hundar egentligen är, berättar Eva.

Hon kontaktade arrangören innan för att försäkra sig att hundarna verkligen skulle kunna klara av hindren. Det som en border collie måste krypa för att ta sig under blir ju väldigt lågt för en irländsk varghund.

Aktiva, atletiska varghundar

Eva fick även två av sina valpköpare att anmäla sina hundar till hinderlöpningen. Nu fick varghundarna Rollo, hans son Gimli och importtiken Luna tillsammans med sina mattar lägga sig i hårdträning inför utmaningen. Hundarna var visserligen välmusklade, vana att ta sig fram över stock och sten på skogspromenaderna. Men nu blev det mer riktad träning inför att klara av de hinder som skulle kunna dyka upp på banan.

– Man vet inte innan hur hindren ser ut. Men vi hade sett bilder från tidigare års tävlingar så lite kunde vi gissa oss till. Vi visste att det inte skulle vara något problem att få hundarna att springa igenom lera och vatten men om de skulle behöva simma var jag mer tveksam till vad de skulle tycka om det, berättar Eva.

De övade mycket på att hundarna skulle krypa under fallna trädstammar. För en så stor hund som en irländsk varghund är annars det naturliga valet att hoppa över snarare än krypa under det som kommer i dess väg.

Magiskt samarbete

Banan du springer är olika lång beroende på vilken klass du väljer. Varghundarna var anmälda till trekilometersloppet. Förutom valpköparna ställde även Evas dotter Julia upp med blandrasen Berit.

– Vi anmälde oss i parklassen. Det kändes roligast och vi skulle kunna hjälpa varandra att klara av hindren om det behövdes.

Under banan kom all grundträning väl till pass. Rollo visade att han verkligen ville samarbeta och lösa uppgifterna ihop. Bad Eva honom om att stanna och pausa på ett hinder så gjorde han det. Rollo var också smidigare än Eva trott. Han kröp, balanserade, hoppade och forcerade hinder efter hinder. Alla tre varghundarna tog sig igenom loppet och det lämnade ett oförglömligt minne.

– Känslan av kommunikation och samarbete var helt magisk. Glädjen hos Rollo att vi löste uppgifterna tillsammans gick verkligen att ta på. När man övervunnit saker ihop och hunden litar på dig – den känslan vill jag att flera ska få uppleva med sina hundar, säger Eva.

Nästa utmaning

När Rollo senare blev sjuk och fick somna in tappade Eva ett tag suget att träna. Men nu finns en ny utmaning i huset i form av den unga afghantiken ZoomZoom. Hon har börjat sin grundträning och målet är att kunna ställa upp i Muddy Paw till hösten. Kanske blir hon rasens första deltagare?

– Det är rätt vanligt med fördomar om afghaner. De som ser ZoomZoom tänker lätt att hon bara är en dum blondin! Men då växer hornen ut på mig att motbevisa dem, säger Eva.

ZoomZoom är självklart mycket mindre och smidigare än varghundarna.

– Men hon ställer högre krav på att jag kan motivera varför hon ska göra något. Det kommer gå åt en hel del köttbullar, konstaterar Eva Lundström Giertz.  

Text: Anna Larsson. Foto: Camilla Jacobsson.