Mina gosedjur är bäst
Jag har massa gosedjur och nallar, både hemma och hemma hos mormor. Ibland tänker Lishunden ta dem, men då springer jag dit jättefort och tacklar in henne i någon vägg. Hon är så liten, det brukar gå lätt.
Ibland tänker morfar ta mina gosedjur och han är mycket starkare än jag, så då får han det, och han bestämmer här hemma också så jag vågar inte mopsa så mycket med honom. Men jag gillar att ha dragkamp med morfar och han tycker också att det är jätteroligt. Och så måste man ju aktivera pensionärer lite, annars har de jättetråkigt och blir ledsna. Det är nyttigt för dem att använda kroppen och huvudet lite varje dag.
I alla fall så brukar Lishunden bli arg då, när jag och morfar leker. Jag tror att hon blir sotis för att morfar är hennes husse. Det är väl inte mitt fel att han tycker mer om mig? Nä, precis. Jag är mycket roligare, och inte så himla sur jämt, så det är inget konstigt alls med det.
Jag har en igelkottare hos mormor på landet, som jag älskar så mycket så att varje gång vi kommer fram dit, och vi får hoppa ur bilen, då skuttar jag in och hämtar honom direkt. Jag vet alltid var han ligger. Han väntar ju på mig! Han älskar mig. Så nu har matte köpt en igelkottare som jag har hemma också. Ibland vet jag inte vem som är vem. Det kanske inte spelar så stor roll.
Nu ska jag gå och tackla Lisa lite. Hej då.
