Lilja och rantandet
Lilja har väckt känslor. Flera har hört av sig med råd och rekommendationer. Jag tackar och bugar djupt för omtanken, för den är så fin. Sen förra rapporten har jätte mycket och nästan ingenting hänt.
Det vara meningen så, för när man jobbar med komplexa psykologiska åkommor är less is more rätt sätt. Sakta vill vi hjälpa kroppen återfå balans genom att justera med silkeshandskar på. Vi utreder för att sen målmedvetet sätta in behandlingar som utvärderas.
Stresshantering
Abrupta förändringar är inget för dessa hundar. När en jycke utstått stress under så lång tid att de utvecklat stereotypier ändras vitala funktioner i hjärnan. Stresshanteringen fungerar inte som hos andra hundar. De monotona, repetitiva handlingarna har en ångest-/stressdämpande effekt, jycken mår alltså bättre av att få utföra handlingarna. Även om vi tar bort stressorsakerna kvarstår stereotypin. Fixerad, gjuten. Den är ohälsosam även om hunden mår bättre av att utföra den, för den är kommen ur en obalans och drar med sig sekundära effekter som onaturliga belastningar gör. Ofta ökar rantandet i omfattning om det inte behandlas. Men om vi för snabbt och utan förståelse för försvarets vikt ändrar på omständigheter i hundens liv kan hunden bli värre. Mycket värre.
Sedan min första telefonkontakt med Liljas matte har hunden fått understödjande tillskott mot stressen och lagts över på ett kvalitativt foder. I en veckas tid har vi lagt till taktil, lättsam massage på kvällarna, för att öka oxytocin-nivåerna i hunden. Igår satt vi länge på en stubbe i skogen och andades, funderade och kände in. Vi vara stilla. Det var jobbigt. Så vi gjorde bara det en kort stund. Men vi kommer inte sluta med det. Det är viktigt att öva på motpolen till stereotypin. Stillheten. Kan Lilja lära sig att vila i stillhet och inte i rantandet, så har vi kommit långt.
Mönster i mönstrena
Förr trodde man att lösningarna låg i att omöjliggöra vankandet, hoppandet eller svansjagandet. Inom häst har många kreativa och dumdristiga lösningar nyttjats så som krubbitar-remmar, båtfendrar och däck i boxar för att förhindra boxvandring etc. Men nya mönster skapas eller så ökar stressen i djuret då dämpningen och urladdningen omöjliggörs. Det är inte schysst. Idag vet vi bättre.
Av den orsaken ska vi inte förhindra Liljas rantande, inte med den direkta intentionen i vilket fall. Tidigt fick matte i läxa att kartlägga när på dygnet tiken börja ranta och vad som satte igång det. Vi hittade mönster i mönstren. Alltid kvällstid innan sömnridån går ner och dagtid efter att gårdens djur utfodrats. Nästa vecka ska matte sakta införa nya rutiner, Lilja ska få nya sysslor dessa tider. Massage först sen tugga ben i lya innan läggdags. Efter att gårdens djur utfodrats står terränglöpning med matte på schemat. Det innebär inte att monotont jogga i motionsspåret, hellre ska orienteringskarta fram och det ska knegas uppför berg och ner i dalar. Vi blandar högenergiutlopp och nedvarvning. Yin och yang. Inte för att förhindra stereotypiutövandet utan för att motivera Lilja att göra annorlunda.
Åtgärder med effekt
Vi vill se om hon skiftar, utför sitt ”fix” i andra sammanhang… eller om det avtar. Mina tummar är blå, jag håller dem hårt för att det sistnämnda ska ske. För ser vi en positiv förändring finns hopp för en framgångsrik rehabilitering. Den i sig kommer ta lång tid, vettiga rehabiliteringar gör det. Men först när Liljas lidande börja avta kan sprutan som i värsta fall väntar läggas undan.
I förberedande syfte har matte tagit tid på hur länge Lilja rantar, på så vis har vi ett kvitto på åtgärdernas effekt. Vi har tidsfaktor som vi kan jämföra före och efter varje insatt provbehandling för att utvärdera effekten. Sådant är viktigt. För vi vill inte tro att något fungerar, vi vill veta. Samtidigt behöver vi hålla koll på att frustrationen inte pyser ut på annat håll. För då är inget behandlat, bara omriktat.
Av samma orsak vill vi inte sätta på hunden ett adaptil-halsband, ge henne homeopati, kosttillskott, akupunktur och börja med balansövningar på samma gång. Då förloras insikten i vad som ger vilken effekt. Inte heller plockar vi åtgärder ur luften, vi väljer rehabiliterande redskap med syfte att lösa orsaken inte dämpa symptomen. Annars löser vi inget, då dämpar vi bara uttrycket.
När man jobbar med dessa fall behöver man se på den individuella stereotypins ursprung och syfte för att förstå orsak och därmed kunna hitta lösningar. Ofta handlar stereotypier hos hund om rörelserepetitioner, vokalisering eller repetitiv kroppsvårdsbeteenden. På hästsidan tenderar fullblod att utveckling av stereotypier i större grad än kallblod. Faktorer i hästhållningen kan påverka. Men motor och energi spelar in. Det är logiskt att mycket energi ger större risk för motoriska stereotypier om rörelseförmåga begränsas.
Social kontakt
Handlar det en onaturlig social isolering av ett flockdjur kan ökad social kontakt vara del av lösningen. Obs. kan vara! För att köpa en ”kompis” till en hund i psykisk obalans kan fördubbla problemet. Det är ett gigantiskt åtagande man ger ”kompisen”. Ligger svansjagandet eller flanksugningen snarare i en för tidig separation från modertiken så kommer en till hund inte råda bot på det avgrundsdjupa hålet. Det hela är invecklat. Vetenskapen belyser rasskillnader, vissa raser är predisponerade för vissa stereotypier. Forskare har även identifierat genen som påverkar utvecklandet av stereotypier hos dobermann pinscher, det finns mer att lära av det fyndet. Det är intressant, för det är komplext. Men också sorgligt.
Vi får inte heller glömma att sjukdom och smärta är en vanlig bakomliggande orsak till stereotypier. Om vi bara sätter på oss psykologhatten och missar att ringa veterinären är vi ute på väldigt hal och tunn is. Jag samarbetar alltid med min veterinär i dessa fall. Alltid. I Liljas fall fylldes journalen med u.a. efter omfattande provtagningar, provbehandlingar och undersökningar. Hon har gått på smärtstillande, antidepressiva läkemedel och lugnande. Inget har hjälpt. Och trots att min första rekommendation var att fasa ut allt för att få jobba med en ”ren” hund i kontakt med sitt känsloliv (bara då kan känslor bearbetas) är jag glad att det provats, för det finns information i att inget har hjälpt.
Vanvårdade valpar
Vi fortsätter med silkeshandskarna på. Sakta men säkert. Tack för att ni är med oss. Matte vill gärna vara anonym, ämnet är känsligt då eventuell avlivning rör upp åsikter och erbjudanden hon inte vill bemöta. Men hon är tacksam för ert engagemang. Hon vill att Liljas situation ska kännas till om vetskapen kan stoppa folk att köpa valpar från oseriösa uppfödare. Varje krona lagd på dessa hundar bidrar till att oseriös handel med vanvårdade valpar kan fortskrida. Vi har så många kunniga hunduppfödare i Sverige, köp hund ifrån dem.
Jag tar en paus i Liljarapporten ett tag. Men jag återkommer gärna och berättar hur det går för henne.
På återseende.
/Carro, Krutor och Koi
