Krutor tar ton
Mitt liv som hund är en bok. Mitt liv som hundpsykologens hund är en helt jäkla annan. Suck! Jag försöker krypa in i garderoben, mest för att undgå hennes über-analytiska blick. Jag är sur … Inte psykiskt sjuk! I det här hushållet kan man inte ens vara lite putt utan att matte funderar på bakomliggande orsaker och hur min mamma egentligen var som tik och hur det eventuellt kan ha påverkat mig.
Tibetan OCH spaniel, that’s it!
”Skit i min morsa!!!” Vill jag vråla. Eller rättare sagt, ”SKIT I MIN RIKTIGA MORSA!!” vrålar jag (”riktiga” kommer göra ont, jag vet det) och ålar mig in i garderoben. Det är bara det att när jag ålar ut tre timmar senare står hon där och glor igen. Hon vill samtala om det faktum att jag just kommit ut ur garderoben. Hon vill veta om jag är bisexuell, homosexuell eller någon annan form av sexuell hon kan slå upp i en bok för att förstå mig bättre. Sedan kramar hon mig, säger att hon älskar mig och är stolt över att jag är jag. ”JAG ÄR TIBETAN OCH SPANIEL”, vrålar jag och går ut och gnager på ett älgben från i går. Hon ser lite stött ut och ringer en kollega och frågar om hanhundar kan ha pms.
Ingen kadaverautograf, pucko!
Vad är förresten hela dealen med alla jäkla skelett vi väntas konsumera med glädje. Jag fattar på den gigantiska kalven Koi, att köttben typ är guds gåva till hundar. Eftersom han beter sig som en 12-årig tjej på Justin Bieber-konsert så fort benpiporna tinar i vasken. NEJ, Koi –du kan inte få kadavrets autograf! Jag vet att det är svårt för dig att förstå, som sååå mycket annat …
Älskar torrfoder
Ärligt, jag fattar inte grejen, de är hårda, kletiga, smetiga, hala, färgar av sig och jag, alltså … JAG är verkligen ingen as-ätare. Jag vägrar ha någonting som helst gemensamt med räkor och gamar. Men det är knappt man kan vågar uttrycka det i vårt hushåll … Här kommer en hemlis, detta får stanna mellan oss, kära läsare: Jag gillar torrfoder! Och kattmat! Små färgglada, krispiga kulor sprejade med fett, smakförstärkare och en sablans massa E-ämnen. JAG ÄLSKAR DET! Säg inget till min plastmorsa, den där etologen, mega-barfaren sedan urminnes tider, som anser barf vara lösningen på samtliga världsproblem. Kriget i Syrien: barf! Fågelinfluensan: barf! Ockupationen av Palestina: barf! Frågar ni mig har hon en skruv lös, EN! Resten är nämligen borttappade sedan länge.
Kloa Casper
Ni kanske undrar varför jag är sur, utöver konstant analyserande av alla mina ”beteenden”, utöver propsandet på att jag ska äta älgar. Jag läste minsann det där hon skrev häromsistens, då hon anklagade mig för att ha svalt en grävling. Såg ni det eller!?!? ”Hundfolk” (varför kallas det ens så?!?! De är bara folk! Med hundar) tjatar alltid om vikten av att vara tydlig och konsekvent. Speciellt så kallade hundtränare ylar mycket om detta. Men när vi hundar är tydliga och konsekventa kallas vi för grävlingsätande-störningsmoment. Jag kommer inte säga mycket mer om detta. Inte mycket mer alls. Men jag kommer kloa Casper (hennes älskade bil) invändigt och utvändigt och frågar ni mig … Så var det hennes tvåbenta avkommor som gjorde det.
P.S.!!!
Jag har inte pms, jag är inte bisexuell och jag har inte ätit en grävling! Och är det så sablans roligt, så kom på inkallning själv. Och säger hon att Koi är sååååå vacker en gång till, så kommer jag BLI allt det där – och lite till. Han är inget mer än ett högblankt muskelberg med ”goda” intentioner. Ni, kära läsare – ni och jag – vet vem hjärnan är i denna flock. C-höfter, rufsig i pälsen och lite rinniga ögon eller ej!! THE BRAIN, gott folk, that’s me! Glöm inte det! Här hemma verkar de ha gjort det …
Peace out!
/KRUTOR!! BARA KRUTOR …
