Hundar och barn
Carros blogg handlar denna vecka om att lära barn om hundar. Om att de är en annan art med ett annat språk. Lite som rymdvarelser. Visa hur vi kan lära oss det språket och sen prata med dem så de förstår oss bättre.

Hundar och barn

Hundar och barn är ett kärt ämne. Vi ”vuxna” har mycket att lära av dem båda. De kan mycket om viktiga saker, om livet. Och vi har i vår tur en del att lära dem. För vi kan också saker, om livet. Att leva tillsammans till exempel.

Att just lära dem saker om att leva tillsammans är inte bara något vi kan, utan bör göra. Ett ansvar som blir en björntjänst om den förbises. Barn är korta människor. De är inte obildbara idioter. De framstår bara som det ibland när vi ”vuxna” ställer krav utan att ge dem förutsättningar att uppfylla dem. I samspel med hund, kan barn emellanåt fallera. De böjer sig över, försöker norpa hundens skatter, kramar eller stirrar för länge, envisas med att bära, försöka köra jycken i barnvagnen och klä den i superhjälte-mantel, sen kan de springa i väg och låter som skadeskjutna bytesdjur… och hundar, ja de gör ibland på hundars vis.

Socialisera hundar

1) Socialisera hundar med barn tidigt och väl, oavsett om familjen huserar korta människor eller ej. Om jycken inte har fått chansen att lära känna barn på ett schysst vis, varför skulle den då förvänta sig något positivt ur dem. Välj hund-sunda barn. Kidsen ska vara empatiska, inkännande (eller vilja bli) och) kunna tänka sig göra lite som du säger när du ber dem sätta sig ner, bjussa jycken på en godbit utan att klappa och sånt.

Var nyfiken

2) Var själv nyfiken på barn om din hund är lite osäker. Heja och vinka, samtal med ungar och visa jycken att barn är trevligt filurer. Är hunden vacklande och behöver observera utan att tas på, så berätta för barnen att det är just så. De flesta ungar kan relatera till rädslor eftersom de ibland är rädda själva. Ibland är de rädda för hundar. Ibland för monster under sängen och ibland för sin mamma som tryckt i sin heliumet i Gröna Lund ballongen och inte kan sluta låta som en smurf (inte alls någon egen upplevelse…).

Lär barn

3) Lär barn om hundar. Om att de är en annan art med ett annat språk. Lite som rymdvarelser. Visa hur vi kan lära oss det språket och sen prata med dem så de förstår oss bättre. Läs böcker, titta på klipp, visa bilder på vovvars kroppsspråk. Berätta inte vad du ser, upprepa inte vad som står i boken. Be dem istället att fritt berätta vad de uppfattar. Det är spännande, att få uppleva deras synvinkel. Ofta besitter de så mycket kunskap. Öppna frågor plockar fram det de innerst inne vet. Sådana insikter behövs sällan repeteras, för de fanns där från början.

Berätta om hundar

4) Berätta om hundars intressen och vad de tycker är viktigt. Som att äta ifred och sova ostört. Förklara varför de inte är så bra på att kramas utan bättre på att sitt bredvid. Tala om hundars skatter så som ben, aktiveringsleksaker och viloplatser och varför de kan ha starka känslor kring det. Fråga hur hundar gör när de behöver plocka upp något, utan händer? Ja, hundars mun och deras tänder är lite som våra händer. Och vill de ta tag i oss, gör de så med munnen. Det kan ju bli lite knas om de är arga. Sådana samtal är informativa utan att skrämma om vi inte lägger in oro i orden.

Hundar jagar

5) Visa att hundar gärna jagar det som springer och stannar när man stannar, hur de oftast låter en vara om man vänder ryggen till.

Kasta godis

6) Lär barn kasta godis på marken åt hundar och inte trycka in snasket i deras munnar, så slipper mjuk hand och vass tand mötas i onödan. Lär samtidigt hunden att ta försiktigt. Genom att aldrig ge en hetsig nafsande hund, mat ur handen. Slut godbiten i näven som inte öppnas förrän en lugn hundmun möter handen.

Hjärtan brister

7) Berätta om hur hundars hjärtan brister om man slår, drar eller nyper dem. Och tala om hur de åter kan läka om man delar på en varmkorv en solig dag, går sida vid sida och klappar med långa mjuka tag. Berätta sånt.

Om du satt ovanstående i verket, utgå sen inte ifrån att det nu finns hundvänliga barn eller barnvänliga hundar. Alla är vänliga. Och alla kan bli ovänner. Blir läget ovänligt har det oftare med omständigheterna än någons inneboende personlighetsdrag att göra. Håll koll på omständigheterna. Och var med, så mycket och ofta det bara går. Medla, hjälp till, guida och forma fram en ömsesidig respekt och förståelse. Det är en fin gåva att ge ett barn och en hund.

Peace out!

/Carro, Krutor och Koi

ps. Nästa nummer av Härliga Hund är ett barn med hund special!