Har du koll på hunden?
Ordet ”kopplingstvång” eller ”koppeltvång” finns inte i lagstiftningen. Men hundägare har så kallat ”strikt ansvar” för sin hund. Det innebär att du till och med kan hållas ansvarig för skada som hunden orsakar även om någon annan har hand om den. Så det gäller att ha full kontroll på hund – även efter den 20 augusti!
Ta gärna med dig hunden i naturen. Men för att skydda vilda däggdjur och fåglar är kraven på hundägarna stora. Under tiden 1 mars till 20 augusti måste du hålla din hund under extra stor uppsikt när ni är ute i naturen. Detta framgår av paragraf 16 i lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter. Där står att hundar ska hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt.
Extremt väldresserade hundar
Naturvårdsverkets tolkning av lagen är att om en hund ska hindras från att springa lös måste den i de allra flesta fall hållas i koppel. Det är bara extremt väldresserade hundar som kan få gå lösa under tiden den 1 mars till den 20 augusti. I praktiken får hunden, om den är lös, vara högst någon meter ifrån dig. Du behöver ha sådan kontroll över din hund att det motsvarar ett osynligt koppel. Ordet ”kopplingstvång” eller ”koppeltvång” finns däremot inte i lagstiftningen, förutom i rennäringslagen som i vissa fall kräver att hundar hålls i band eller instängda.
Lagens syfte är att skydda de vilda djuren, både däggdjur och fåglar, under den mest känsliga tiden när djuren får sina ungar. De marker som lagen syftar på är praktiskt taget all naturmark, även större parker och liknande.
Full kontroll även annan tid
Även annan tid på året måste hunden hållas under sådan tillsyn att den hindras från att förfölja vilt. Det innebär att hunden får vara lös inom synhåll, förutsatt att du kan stoppa den eller kalla in den om den stöter på ett vilt djur. Om du inte kan det ska hunden gå i koppel eller i lina. En lösspringande hund i naturen får kopplas av en jakträttshavare. Det är ofta markägaren eller någon som företräder henne eller honom.
Om hunden inte går att fånga riskerar den att bli skjuten. En hundägare har ett strikt ansvar att hunden inte orsaker ”skador eller avsevärda olägenheter”. Det gäller inte bara vilt utan även till exempel betande tamdjur. Även en hund som inte biter djuren, utan bara jagar dem i en hage, är ett exempel på en skada eller olägenhet.
I ett område där renskötsel bedrivs ska hundar, som inte används i renskötseln, kopplas. Detta gäller också när renar flyttas. Denna regel finns i rennäringslagen. Här finns ett koppeltvång (”hållas i band”).
Nationalparker och naturreservat
I vissa fall gäller absolut kopplingstvång. Då finns inget utrymme för egna tolkningar av lagen. I nationalparker gäller att hund ska vara kopplad. I vissa nationalparker tillåts inte hundar alls.
I de flesta naturreservat gäller koppeltvång. I naturreservat med känsligt djurliv eller många besökare är det oftast så. Se informationsskylten vid entrén till naturreservatet eller fråga din länsstyrelse eller kommun.
Lokala och regionala beslut om koppeltvång
Länsstyrelsen kan besluta om koppeltvång med stöd av jaktförordningen. Beslutet kan gälla såväl under tiden 1 mars – 20 augusti som annan tid på året. Koppeltvång gäller till exempel i en stor del av Östersjökustens skärgård.
Kommunen kan också införa lokala regler om exempelvis koppeltvång och hundförbud. Hundförbud gäller till exempel ofta för lekplatser, på många kyrkogårdar samt på allmän badplats. Närmare information om vad som gäller just i din kommun kan du få från kommunens avdelning för miljö- och hälsoskydd.
Hundägarens ansvar
Hundägare har så kallat ”strikt ansvar” för sin hund. Det innebär att du till och med kan hållas ansvarig för skada som hunden orsakar även om någon annan har hand om den. I ansvaret ingår också att känna till vilka lagar och regler som gäller.
Undantag i samband med till exempel jakt
Man får ha hundar lösa:
- vid tillåten jakt eller jaktträning under särskilda tider som anges i 16 § jaktförordningen (de får då inte jaga annat än det vilt som är lovligt för jakten). Det varierar mycket beroende på viltart.
- för spårning eller apportering av skadat eller fällt vilt om hunden står under förarens kontroll med stöd av 17 § jaktförordningen.
- för att valla tamdjur med stöd av 32 § Naturvårdsverkets föreskrifter 2002:18.
Länsstyrelsen kan ge fler undantag. Sådana ges i vissa fall för träning av till exempel polishundar, brukshundar och vakthundar. Länsstyrelsen kan också inskränka på möjligheterna att använda jakthundar i vissa fall.
Källa: Naturvårdsverket
Läs mer här:
Lag om tillsyn över hundar och katter
