Från hundälskare till hundägare

Från hundälskare till hundägare

– inte bara så härligt som du kanske tror

Att vara hundälskare utan egen hund kan ibland jämföras med att vara den där roliga barnvakten till andras barn,  den som  gör allt det roliga, gullar och busar, men sedan går hem till sitt och kan sköta sig själv.  Alla hundälskare är kanske heller inte skapta för att själva bli hundägare, har du humor kan du säkert hålla med om att vissa förändringar inträffar i och med införskaffandet av hund.

Till exempel:

HUNDÄLSKAREN kan tillbringa hela natten och långt in på förmiddagen, med att drömma härliga hunddrömmar …

HUNDÄGAREN blir ofta väckt alltför tidigt av en hårig, fyrbent och mycket nyckfull väckarklocka som vill gå ut, ha mat, kela, busa – eller kanske har diarré….

HUNDÄLSKAREN kan ligga och vräka sig i hela sängen , vända och vrida på sig utan problem.

HUNDÄGAREN får vara glad om det finns ett litet hårigt utrymme att ligga obekvämt på, bredvid den fullt utsträcka hunden. Sängen, kudden och täckena har hunden första tjing på.

HUNDÄLSKAREN tycker om alla hundar och ser det speciella och härliga med dem alla.

HUNDÄGAREN skattar sig lycklig över att ha fått den mest perfekta, sötaste, klokaste, snällaste finaste hunden i hela universum. ”Hur kan jag ha haft sådan tur!!??”

HUNDÄLSKAREN kan boka en lugn, skön avkopplande semester i princip var som helst, och till ett bra sista-minuten-pris.

HUNDÄGAREN surfar frenetiskt på Internet i dagar för att hitta det mest hundvänliga stället. Och sen är det hundens behov som kommer i första rummet, inga lata dagar på playan här inte!

HUNDÄLSKAREN har ett stort hundhjärta och blir förstås berörd när en hund dör på film, men det är ju bara en film …

HUNDÄGAREN stannar däremot hjärtat nästan på och den egna hunden kramas om frenetiskt, både för att hunden ska slippa se det otäcka och för att tanken på att förlora sin vän är helt outhärdlig. Traumat kan sitta i flera dagar.

HUNDÄLSKAREN fotar gulliga hundar någon gång ibland, men en schysst selfie ligger ändå högst i kurs. Den är också enkel att ta; posera, tryck av. Klart.

HUNDÄGAREN kämpar i stället hårt – och ofta förgäves – för att få hunden att titta in i mobilkameran samtidigt och försöker fånga hundens intresse med glada, pipiga tillrop om och om igen. Detta ofta i de mest underliga ställningar med resultat att människan inte ser riktigt klok ut (men det viktiga är ju ändå att hunden ser bra ut, och att det syns att vi har det härligt tillsammans!)

HUNDÄLSKAREN som träffar en ny hund kanske pratar lite med ägaren, klappar hunden, och går sedan vidare.

HUNDÄGAREN behöver däremot få alla fakta; vad heter hunden? Hur gammal är den? Vad är det för ras? Var kommer den ifrån?  Vad väger den? Vad äter den? Vad har den för matskål? Var har du köpt kopplet? Vad gör ni tillsammans …

Och visst, den kanske var fin, men en ytterst blek kopia av den egna fantastiska hunden, eller hur? Det kan vara sååå svårt att inte framhålla dess överlägsenhet.

För så är det ju – alla hundägare har världens bästa hund – och ingen av oss har fel!

Källa: Kelly Angel, BarkPost