Experten: Varför klarar inte hunden att vara ensam?

Experten: Varför klarar inte hunden att vara ensam?

Att komma hem till en flåsande hund och ett sönderbitet hem är sorgligt för alla inblandade. Vad beror detta på? Handlar det om ensamhetsproblem eller separationsångest? Vi reder ut orsakerna och ger dig lösningarna.

Som vanligt är det viktigt att veta varför hunden gör som den gör innan vi försöker justera känslorna bakom beteendet. Har hunden svårt att vara ensam? Eller lider den av separationsångest ifrån just dig? Det är nämligen en avsevärd skillnad och behöver utredas. Om hunden går att lämna tillsammans med någon annan; en granne, en annan hund, en kompis utan att bli orolig har din hund svårt att vara ensam. Om hunden trots sällskap blir orolig, stressad, ligger och väntar vid dörren, gnyr, ylar när du och bara när just du går, så har din hund troligtvis separationsångest. Sådana hundar brukar hålla koll på dig, följa dig hack i häl, de kan vägra att äta om du inte är hemma, de vill inte gå på promenad med någon annan, sätter du dig ner lägger de sig tätt intill och så vidare. De blir helt enkelt oroliga om ni inte är tillsammans.

Det är onaturligt för ett flockdjur att vara ensam. De allra flesta hundar kräver träning för att känna sig trygga med det. Hundar är individer och olika individer har olika lätt för att vara ensamma. Vissa klarar aldrig av det. Därför är det viktigt att påbörja ensamhetsträning tidigt i valpens liv, då otillräcklig ensamhetsträning är en stor orsak bakom problem hos den vuxna hunden.

Gällande separationsångest, är en vanlig orsak de emotionella banden mellan ägaren och hunden. Enligt en vetenskaplig studie finns en större tendens även hos hundar till barnlösa kvinnor. Kanske föreligger en projicering av moderkänslor på hunden som skapar extra starka band. Likaså påverkar hundägarens behov och agerande utvecklingen av separationsångest. Dämpar hunden vår oro, behöver vi hunden för att må bra, används hunden som tröst i ett jobbigt läge i livet? Det kan leda till en känsla hos hunden att vi inte kan vara ifrån varandra. Seniorhundar kan utveckla ensamhetsproblem om sinnena börjar svika och grånosen känner sig utsatt. Av samma orsak kan sjuka hundar eller hundar med smärta få ensamhetsproblem. Omplaceringshundar har större tendens till separationsångest och vissa raser som är ämnade att leva och jobba i flock är mermottagliga. Det kan även ha hänt något när hunden varit ensam som orsakat oron, om den blivit skrämd exempelvis på grund av inbrottsförsök, barn som bankat på dörren för att busa, någon som kört in i den parkerade bilen.

Det är även vanligt att hundar som lämnats för länge utan att ha varit tränad för det utvecklar rädsla för att vara ensamma. Ämnet är komplext och det är svårt att säga vad man bör eller inte bör göra för att minska risken för problemet. Allt beror på vilken hundindivid du har att göra med. Många faktorer spelar som alltid in. Men här är några förslag till lösningar för de vanligaste orsakerna till att hunden inte klarar att lämnas ensam hemma.

VAD KAN JAG GÖRA?

Åtgärderna varierar som alltid beroende orsak.

1. Hunden vill inte var ensam

Starta försiktigt, successivt. Hunden kan inte vänja sig vid att vara ensam om den ibland blir lämnad längre stunder än vad den klarar av. Hitta en bra hundvakt eller ett hunddagis, lägg sedan upp en gedigen träningsplan som du genomför under 3-4 månader. Innan du sätter igång, se över din hunds motions- och aktiveringsschema. En understimulerad hund har svårt att komma till ro om överskottsenergin triggar igång. Ett ras- och individanpassat utlopp bör vara rutin, inte en punktinsats. Därutöver kan en långrunda med inslag av träning och nosaktivering vara vettigt innan hunden ska lämnas ensam.

I en harmonisk hund kan vi sedan öva upp trygghetskänslan steg för steg. Börja med att lämna hunden i ett annat rum i hemmet, gallergrind gör att hunden kan se och höra men inte nå dig. Ge jycken ett smarrigt ben, aktiveringsleksaker och andra små skatter hunden kan sysselsätta sig med. Bädd och vatten är ett måste. Sätt på lite lugn musik och ha en lampa tänd. Lämna hunden genom att säga ett morskt ”kommer snart” och ta sedan ett par steg ifrån rummet. Återvänd nästan direkt. Innan hunden gått igång och börjar oro sig och innan hunden hunnit tröttna på sina saker. Säg hej hej och släpp ut. Skatterna läggs undan, de hör ensamheten till. Repetera flera gånger om dagen! Kontinuiteten är jätteviktig. Annars har hunden ingen chans att vänja sig, det kräver repetition.

Låt hunden beteende avgöra när och om det är dags att öka tiden. Först om hunden är sansad och rofylld är det dags att försvåra. Gör då så genom att valsa fram, 20 sekunder, 1 minut, 30 sekunder, 3 minuter. Annars blir ditt budskap att ju bättre du hanterar läget desto värre blir det, och då riskerar vi bakslag i träningen. När hunden slappnar av, går och lägger sig istället för att stå vid grinden kan det vara dags för nästa steg. Häng en handduk över kompostgallret och dämpa på så vis synintrycket. Bryr sig inte hunden, prova att stänga dörren, men gå då gärna tillbaka inom en tidsmarginal hunden klarar av väl. Lägg inte till två försvåringar samtidigt, som längre tid och stängd dörr, allt för att undvika bakslag och sånt som motverkar vårt mål.

Nu har du grundtränat hunden. Öva nu på samma vis men lämna hunden i hemmet och gå ut genom dörren. Växla mellan att du står utanför, går iväg, kör iväg och så vidare. Variera tiden du är borta. Var noga med att återvända till en tyst och lugn hund. Men om panik råder ska du avbryta träningen och förenkla stegringen i din träningsplan då paniken tyder på att du gått för fort fram. Var noga med att du är lugn och trygg under träningen, titta inte onödigt mycket på hunden, ömka och oja inte, ta det hela med ro. Ofta behöver vi vara minutiöst noggranna i början, valsa fram i tidsstegringen, börja med fåtalet sekunder. Med tid och träning kommer hunden snabbare och snabbare till ro när du säger ”kommer snart” och då kan vi lägga på minuter i taget då hunden har tilltron i att du återvänder.

2. Separationsångest

Har du en hund med separationsångest behöver du se över er relation och ditt eget förhållningssätt. Å ena sidan behöver du jobba upp hundens självständighet exempelvis genom spårträning, avståndslydnad, framåtsändande, stanna kvar och fjärrdirigering. Samtidigt som du minskar ner på inkallningsträning, fotgående, kontaktövningar, allt som förstärker närheten till dig. Börja berömma mer med självständig lek med leksak istället för godis nära dig och så vidare. Rigga problemlösningsmoment där hunden behöver agera långt ifrån dig, söka upp bollen som du slängt ut på en åker, leta godis du stoppat i trädstammar, söka efter andra personer som får bli värdefulla belöningar.

Du kan också binda upp din hund på promenaden, säga ”kommer snart” kasta några godbitar på marken, stega iväg för att direkt återvända innan stressen tar vid. Gör du så flera gånger per promenad kommer din hund att utveckla en tolerans för det, om du själv kan behålla ditt lugn i läget. Men var noga med att du vänder oro till trygghet och inte pressar hunden över gränsen.

Öva gärna ”sitt stanna kvar” i hemmet om hunden brukar följa dig hack i häl exempelvis när du ska hämta ett glas vatten, resa dig ur soffan och gå på toaletten. Låt någon annan i familjen ge mat, tuggben och promenera hunden, så hunden skapar band till någon annan än dig. Det kommer inte göra att hunden älskar dig mindre men öka chansen att den klarar av att vara ifrån dig. Livsavgörande resurser behöver kopplas till flera personer.

Se över ditt förhållningssätt till hunden. Brukar du bekräfta hundens kontaktsökande genom att titta på, prata med, klappa om så kanske du behöver justera det. Det innebär inte att du ska sluta umgås, se på eller klappa om din hund. Inte alls. Du ska bara bjussa på det när hunden är självständig snarare än när han är ett plåster. På så vis förstärker du rätt känsla hos hunden.

Ovanstående är grundträning för en hund med ren separationsångest utan andra påverkande faktorer. Men ibland är orsaksammanband komplexa och då behövs flera åtgärder. Efter att ovanstående är satt i verket och du märkt att du har fått en mer självständig hund som vågar vara utan dig och ibland väljer det självmant, då går du över till punkt 1 i artikeln och kan träna vanlig ensamhetsträning. Med en separationsångest hund är det jätte viktigt att du själv har rätt känsla. Blir du stressad eller mår dåligt av att vara ifrån din hund eller om du hör din hund gny lite bakom ett galler så är det bra om du löser det dilemmat i dig själv, då det med stor sannolikhet påverkar din hund negativt.

3. Rasen har stark flockkänsla

Är din hund av en ras som ska arbeta i flock och lider av ensamhetsproblem, så kanske det är dags att köpa en till hund. Vissa raser är faktiskt inte lämpade att hållas ensamma. Så enkelt kan det vara. Det är viktigt att ha i åtanke när man köper hund. Vill man verkligen inte ha fler än en hund och om det är viktigt att kunna lämna hunden ensam i några timmar så behöver man välja ras med det i åtanke. Kanske en självständig ras som inte fäster sig benhårt vid en och samma person är ett säkrare kort.

4. Hunden har ont eller är sjuk

Först och främst ska självklart smärtan eller sjukdomen åtgärdas. Om hunden fortfarande är orolig och osäker, eller om symptomen kommer i skov, så kanske vi måste förlika oss med att vår sjuka hund inte kan vara ensam. Lösningen kan ligga i en dagmatte eller ett hunddagis. Svårt sjuka, exempelvis hundar med epilepsi ska inte lämnas ensamma.

5. Åldersrelaterad osäkerhet

Sviktande sinnen kan göra den kavataste av grånosar otrygg. Att begränsa ytan hunden lämnas på kan hjälpa, att dra ner persienner och skapa en lugnare inomhusmiljö med lite ”vardagsbrus” som tv eller radio som står på kan lindra. Adaptil-dosa i vägguttaget dämpar oro hos en del. Samhället och arbetsgivare brukar ha större förståelse om man vill ha med sin gamling på jobbet och ibland kan undantag göras, varför inte fråga. Det kanske bara handlar om ett halvår innan hundens tid är kommen. Har du en unghund och en äldre som inte går att lämna tillsammans kan du prova att separera dem om du märker att den äldre stressas av att du lämnar hemmet. Det kan vara så att unghunden inte låter den äldre vara ifred när de är ensamma. Filma genom att rigga mobilen för att vara på den säkra sidan.

VAD SÄGER LAGEN?

Enligt Jordbruksverkets föreskrifter får valpar under fyra månader enbart lämnas ensamma kortare stunder. För en vuxen hund krävs rastning var
sjätte timme. Det kan tolkas som en riktlinje för hur länge en vuxen hund bör lämnas ensam. Det är heller inte djuretiskt försvarbart att lämna en hund sex timmar, ta ut den på en kort rastrunda och sen direkt lämna den ensam i många timmar till.

TEXT Carro Alupon FOTO Getty Images

Caroline är etolog, hundpsykolog och hundinstruktör.
www.carolinealupo.se

SÅ SER DU ATT DIN HUND HAR SVÅRT ATT VARA ENSAM:

Hunden blir orolig innan du ska gå eller när du börjar med rutiner som hunden associerar med att du ska iväg.

Hunden blir överdrivet ”lycklig” när du kommer hem. Är det stress eller glädje? Kanske en stor lättnad över att du återvänt …

Hunden ylar, skäller, gnyr när du är borta.

Hunden är destruktiv och förstör föremål/inredning när du är borta.

Hunden blir tyst, ligger enbart på hallmattan, gnyr och väntar.

Hunden är väldigt uppe i varv efter att den varit ensam, kanske gör den utfall på promenaderna vilket den inte gör annars.

Hunden kissar/bajsar inne när den är ensam.

Hunden vankar mellan fönster och dörr.

Ett tips är att filma hunden när du lämnar den så vet du med större säkerhet hur ensamheten hanteras. Rigga mobilen.