Experten: Varför blir hunden så vild när någon kommer hem?

Scenariot i hallen bjuder ofta på många intressanta beteendeobservationer, av hundar, mattar, hussar och besöket. Vad menar egentligen hundar med sina handlingar i dessa lägen och vad bör vi göra, och inte göra, för att förmedla vad vi önskar?

Flaskhalsen hallen

I vildmarken finns inga hallar. Delvis är det därför en korridor med port som entré till lyan och utgång till omvärlden ger adrenalinstinna hundar. Ytan är vanligtvis liten och förväntningarna komprimeras och blir explosiva. Att miljön är påfrestande ur ett hundperspektiv är en viktig insikt. Hundar har lättare att sansa sig, få översikt och avreagera på större ytor. Flaskhalsen hallen i hus och hem bidrar till tryckkokareffekten. Därutöver kryddar upprepade erfarenheter av återföreningar med matte/husse, intrång (besök) i vestibulen hundens förväntningar.

Här är några olika typer av hundbeteenden:

GÅVOBRINGAREN

Uppspeltheten behöver ta vägen någonstans och då hallen är en mötesplats är detta stället för ljuvlig kommunikation. En del jyckar letar febrilt efter ett föremål, retrievrar till exempel, mår som bäst med en gåva i munnen och en tacksam mottagare framför sig, det beteendet är medfött. Men även andra raser kan vilja möta upp med en sko, favoritbollen, en strumpa, ett vedträ eller liknande. För vissa jyckar är poängen att lämna över föremålet, andra vill visa upp men gärna behålla. Oavsett vilket är det en vänlig gest, du ser det då resten av kroppsspråket förmedlar glädje, flinet är givet och huvudet svingas ofta från sida till sida i takt med glad svansföring.

Så bemöter du hundtypen på ett bra sätt:
Sätt dig på huk, beundra prylen, ta emot om den ges och ge gärna tillbaka. Om hunden vill ha kvar sin skatt är hälsningsfrasen och inställningen du bjuder på ”Vilken fin boll du har”.

RUMPNISSEN

Ett annat sätt att visa sig vänligt inställd som hund är att springa fram och snabbt vända baken mot besöket. Hunden vill ofta sitta nära, kikar vänligt över axeln medan baken presenteras för beundran. Hundar har inga tänder i rumpan, därför är detta ett avväpnande sätt att säga Hej på. Att möta någon med vapenförrådet vidöppet, munnen på glänt, kan kännas fel för vissa pacifist-jyckar. En vit tandrad i en hälsningssituation innebär inte ett hot per automatik, men hundar är som vi, olika, mer framfusiga eller försiktiga i sin kommunikation.

Så bemöter du hundtypen på ett bra sätt:
Du kan bemöta rump-gesten genom att vända bort ditt huvud en aning, prata vänligt och klia lite försiktigt på rumpan.

GUIDEN

Orala hundar finns det gott om och ibland missförstås deras handlingar. Hundars mun är som våra händer, jyckar drar, plockar, bär och tar tag med munnen i lägen där vi hade använt nävarna. Så oroa dig inte om en i övrigt positivt inställd fyrbening sluter käftarna om din hand eller arm. Är greppet mjukt är intentionen densamma. En del vovvar vill dra in dig i huset, guida runt, lite som en rundvandring.

Så bemöter du hundtypen på ett bra sätt:
Följ med, titta nyfiket på vad som visas, sätt dig där du placeras och där kanske ni kan hälsa mer traditionellt med öronkli, nospuffar och pälsrufs. Om du upplever det hela obehagligt eller om greppet är för hårt så gny till lite lätt och höj dina ögonbryn, det är ett ödmjukt sätt att säga ”aj, du gör mig illa”, de flesta hundar lättar genast greppet. Om inte är det sannolikt en hög stress som gör att hunden inte är mottaglig för kommunikationen. Vrid då lugnt bort din arm och sätt händerna i armhålorna, lyft hakan och blicken mot taket. Det är ett trevligt och beslutsamt sätt att säga ”Det här vill jag inte vara med om”. Kroppslig kommunikation på hundspråk är mer förståeligt för jyckar än hårda ord, korrigeringar eller hot.

PUSSGURKAN

En del människor tar främlingar i hand med ett fast handslag och ögonkontakt, andra flackar med blicken och handtaget är mjuk. Vissa vill istället ge en rejäl kram. De sistnämnda kanske kan jämföras med hundar som överöser kända som okända med pussar. I näsan, runt munnen och i öronen. Dessa hundar är generösa med sin saliv och ser den översvallande kärleksförklaringen som en fin gest från deras sida. Du kanske har sett hundar av den karaktären bli för mycket även för andra hundar som har ett mer korrekt och avvaktande sätt att hälsa på.

Så bemöter du hundtypen på ett bra sätt:
Om du inte uppskattar hånglet gör du som hundar gör; sträck på dig, vänd bort huvud och blick och initiera till lek eller kli. Eller så hänvisar du slickandet till en hand, genom att sätta den framför din mun (om det är munnen hunden vill åt).
Du kan också låta hunden slafsa på. Men en del hundar jobbar upp en stress snarare än blir klar med sin hälsning. Låt då hunden slicka ett tag och sedan säger du ”Tack, nu räcker det”. Som en stoppsignal och reser dig upp eller vänder dig ifrån hunden. Gör alltid på detta vis och be besökande göra detsamma. När ni fått rutin på detta kommer hunden ha lärt sig att lägga band på sig själv efter stoppsignalen.

PISSENISSEN

En del jyckar blir så till sig att de kissar ner sig vid möten. Det finns två förklaringar på det, den ena är att uppspeltheten/stressen gör att urinrörets ringmusklerna slappnar av och urin droppar ur. Det brukar vara fallet om hunden blir väldigt glad i läget. En mer kommunikativ förklaring, som är vanligare hos osäkrare hundar, är att en urinmarkering medvetet släpps som ett sätt att lämna information om sig själv via doften. I interaktion med andra hundar gör detta att hundarna som den kissande hunden möter börjar lukta på urinmarkeringen, istället för att ta direktkontakt med hunden i fråga. Det är alltså en handling med syfte att skapa avstånd, andrum och distans.

Så bemöter du hundtypen på ett bra sätt:
Det hjälper inte att skälla på hunden som skvätter, då kommer behovet att släppa urin bara öka. Torka upp och acceptera att du har en droppare, men försök dämpa stress i första exemplet, oron i det senare. Du kanske kan träna den exalterade hunden att ligga ner innan hälsningen (att ligga ned sänker pulsen). Kanske ge ett ben att tugga på och be besöket tona ner sin egen eventuella känslostorm. Den osäkra hunden kan du hjälpa genom att be besöket rikta uppmärksamheten på annat än hunden. Jycken kanske hellre vill observera på håll men lockas in till närkontakt av mötets vilja att hälsa, klappa och gosa.

DEN UNDERGIVNA

En del hundar har för vana att springa fram och sedan slänga sig på rygg. Är det inför dig som husse/matte kan det innebära att hunden vill bli kliad på magen om det är er grej. Men görs det mot en främling och hundens öron är bakåtslickande, svansen viftande lågt och långsam kan handlingen vara en underkastelsegest som inte bör mötas med magkli.

Så bemöter du hundtypen på ett bra sätt:
Missförståndet i att folk böjer sig över eller kliar en uppvisad buk kan leda till att hunden slutligen biter sig ur läget om ingen hjälper dem att bli förstådd. Ta ett eller några steg bakåt och låt hunden komma på benen. Väl stående på alla fyra kanske jycken vill hälsa, men om bukvisningen återkommer eller om hunden tittar bort bör hunden få vara ifred.

DEN SKONINGSLÖSA

En del hoppar, likt en triumferande fotbollsspelare som bröstar sig mot lagkompisen efter ett mål, ivrigt jämfota upp i nyllet på dig eller ditt besök. Målet är den tvåbentas ansikte, pussar, ögonkontakt eller lekinvit. En stor hund med detta beteende kan bli svår att hantera, särskilt för barn eller hundrädda.

Så bemöter du hundtypen på ett bra sätt:
Om jycken i övrigt är glad kan du hjälpa till genom att sätta dig på huk och bli tillgänglig, gärna innan hunden hoppat så du förstärker det önskvärda beteendet att ha fyra tassar i golvet när hunden hälsar. Sätt en stopp-signal på det hela, likt ovan, om du vill kunna reglera den euforiska återföreningen. Om du verkligen inte vill uppleva den alls vänder du istället ryggen till eller gå ut genom dörren när framtassarna släpper golvet. Du bör vara snabb med att vända om och möta jycken när han/hon landat som svar på din negligering. Att bara poängtera det oönskade är halv information, var än mer tydlig med vad du önskar (hälsa när hunden har tassarna i golvet). Det sistnämnda gör att hunden kan ändra sitt beteende.

Ditt eget, eller besökarens, beteende är avgörande

Precis som olika hundtyper uppvisar skilda beteenden, gör vi människor det också. Vissa beteenden kommer automatiskt, andra är inlärda. Men gemensamt för dem alla är att ditt agerande hjälper eller stjälper hunden.

DEN KYLIGA

Det finns vissa saker vi bör vara medvetna om när vi säger Hej till hundar. Den gamla myten om att ignorera hunden till tystnad och lugn, och bara hälsa på en hund som gett upp hoppet om uppmärksamhet, kan skapa stor frustration i en social jycke. Dessutom skickar du budskapet att du inte är glad att se hunden. Bli inte kylig, ta i din hund med varma händer och öppet hjärta. Om jyckens adrenalinnivåer når lampkronan är det djupa andetag, långa strykande tag längst med bringar och lugn röst från din sida som vaggar hunden till ro.

DEN STELA

Om du möter en osäker hund som ställt sig bakom sin matte eller frontar dig i hallen med knivskarp blick och stel gång sätter du dig inte på huk! Det kan trigga ett utfall. Stå där du står, vänd bort blicken och undvika att själv bli stel i din kroppshållning. Det kan vara svårt om handflatorna hunnit bli klibbiga och hjärtat rusar, men luta dig bak en aning, gunga lätt från sida till sida och fäst blicken på din ena axel så riskerar du inte att svara på hotet. Be sedan hundens ägare att guida hunden ur läget. Ingen jycke mår bra av att ställa folk och driva dem ur hus och hem, om det inte är deras tjänstgöring så klart. Men även väktar- och patrullhundar bör veta när de är i tjänst eller inte.

DEN KVITTRIGA

Människor har en tendens att kvittra glatt vid åsynen av pälsbollar. Många jyckar uppskattar en inställsam stämma, men en del varvar upp. Undvik att låta alltför mycket som en kärlekskrank kanariefågel eller en harpalt i fara om hunden framför dig får tefatsstora pupiller och springer gläfsande i åttor av ditt kvitter. ”Positiv” stress är ändå stress. Glad får man självklart bli, och glad får man absolut göra någon. Men den som varvat upp hunden behöver ta ansvar för att vovven landar och laddar ur, inte lämna den uppe i varv att försöka hantera på egen hand.

DEN KRAMGLADA

Måhända är det främst barn som slänger armarna om hundar för att krama. Och möjligen har din hund lärt sig uppskatta när ni i familjen agerar på detta kärvänliga vis. Men hundar kramar inte varandra. De greppar varandra i lek, vid parning eller strid. Många hundar svarar på famntag med stelnande hållning, sänkt huvud och stillastående. Om de istället aktivt försöker ta sig ur läget förstår de flesta att det inte uppskattas, men oftare står de kvar, rider ut stormen och inväntar en lucka att få smita. Så laddat upplevs läget. Detta scenario är ett vanligt missförstånd med hundbett som resultat. Ser du tendensen hos dina besökare förklarar du vänligt att detta är en kulturkrock hund och människa emellan och att hundar fördrar andra sätt att mötas på.

TIPS – SÄTT EN LAPP PÅ DÖRREN:

Önskar du att din hund hälsas på, på ett visst vis, kan du sätta upp en informerande lapp på dörren. Då ökar chansen att det blir rätt från början. Exempelvis:
Om min hund hoppar när han hälsar på dig gör du bäst i att vända ryggen till. Om min hund skäller på dig är hon bara rädd, titta bort så löser jag resten. Välkommen in! Min hund hälsar genom att ta tag i besökares händer, ge honom bollen som ligger på hatthyllan om du vill vara ifred. Ta gärna ett par hundgodisar ur burken på bordet, släng dem på golvet när du kliver in, om du vill slippa vänliga hundpussar, välkommen!

DU ÄR HUNDENS TOLK

De flesta människor vet inte hur man möter hundar i allmänhet och din hund i synnerhet. Osäkerheten kan medföra dubbla budskap eller egna initiativ som inte gynnar din hund. Var därför den tolk din hund hoppas på att du är i samspel med omgivningen.

Text: Caroline Alupo. Foto: Getty Images.
Caroline är etolog, hundpsykolog och hundinstruktör.
www.carolinealupo.se