Experten: Är din hund en badkruka eller ett badmonster?

Vattenplask och simning är en fenomenalt bra motionsform och aktivering för hundar. Vissa jyckar nickar så ivrigt instämmande i påståendet att mungipor och öron fladdrar. De skenar mot närmsta strand om möjlighet ges, hoppar bomben i vattenpölar oavsett djup och steppar storögda längs med badkarskanten när du tar ett bad i hopp om att du kanske säger något som kan misstolkas som ”varsågod”.

Deras motsats är hundar vars öron blir till slokhatt vid blotta tanken på stranden. De rundar vattenpussar som om de innehöll frätande syra och om vattenspridaren invaderat tomten förblir de sittandes i fönstret med en min föräldrar får när klockan slagit midnatt och deras tonåringar på vift fått slut på mobilbatteriet, igen. Skulle du mot bättre vetande ropa ”Vårbad!” får du en blick som hundar annars bara använder om de erbjuds skallerormar och taggtråd till middag.

Badkrukan

Vad gör man då med en fyrbent badkruka som står på strandkanten och ojar sig över att familjen tar ett dopp? Först och främst bör du aldrig pressa en hund till att bada. Det är vanligt att vattenfobi bottnar i att hunden tvingats ner i vattnet mot sin vilja.

Utgå inte från att alla hundar kan simma av naturen. Det är en inneboende förmåga men hunden behöver vara trygg i elementet för att slappna av, pröva sig fram och inse att det går att hålla sig ovan ytan och paddla fram. Finns inte tryggheten eller tron på sig själv kommer hunden paniskt plaska och det enda hen lär sig är att vatten är läskigt. Låt hunden slippa erfarenheten. Istället kan du strosa ner till vattenbrynet och engagera dig i lek eller lägga ut ett godisspår ner mot det blöta. Undvik lockande eller ens för mycket fokus på hunden (social press).

Låt din vän självmant ta sig mot strandkanten och nyfiket utforska vad du gör. Vill hunden backa ur läget tillåter du det. Ni kan komplettera med vattenträning hemma. Ställ fram en stor badbalja med ett vattendjup som når hunden till hasorna, släng i en boll eller några godbitar och lämna scenen om hunden oroar sig för att du pockar på bad. Låt jycken stå i sina känslor, hitta sin nyfikenhet och i egen takt ta sig närmare.

Går din hund i vattnet men skyr det djupa kan du testa flytväst. Dessa hundar kan finna sitt mod om de känner att de flyter utan ansträngning. Du kan också ta hjälp av en vattenkär hundkamrat som får inspirera. Om badkrukan väljer att titta på de första gångerna låter du det vara så, att observera är också inlärning.

Stressas din hund av krav på bad är det dags att acceptera att just din jycke inte är en sån man tar med sig till stranden. Självklart kan ni prova passivitetsträning och miljöträning, exempelvis besöka badplatser och slå er ner på en filt, låt hunden tugga ben, prata lugnande och massera avslappnande. Återvänd till samma plats och gör samma sak om igen och utvärdera om det ökar lugnet i din jycke. Precis som vi är hundar olika, en del av oss sitter hellre i skuggan och tittar på än gör svanhopp från 4:an, det är okej.

Badmonster

Vad gör man istället åt badtoken? Börja med att ge hunden regelbundet utlopp för sin passion, blir det en bristvara ökar nämligen habegäret. Så bada och lek vattenlekar, men smyg in några kriterier som ökar lugnet. Sätt hunden på det avstånd från vattnet som möjliggör att jycken är mottaglig för träning, öva passivitet, kontakt och att backa från vattnet för att få en belöning.

När det är dags att dundra i det blå säger du alltid ”Varsågod att bada” och på så vis kommer hunden lära sig att vänta tills du gett ditt okej. Använd samma koncept kring vattenpölar, leta upp några härligt klafsiga och rigga träning där du backar från vattenpussen och belönar med något eftertraktat när hunden vänder bort från pölen. Ibland går ni vidare men oftast ger du tillåtelse efter ”Varsågod”.

Är din hund av en ras som ska användas till vattenarbete som en labrador, barbet, portugisisk vattenspaniel eller pudel så kommer träningen ta lite tid. Vattenhundar har oftast en stark vilja att göra det de är avlade för. Så ha tålamod och börja med enkla passiva träningsmoment på långt avstånd från vattnet.

Öva sitt, ligg, stanna kvar med vågorna kluckande i bakgrunden. Tid och träning kommer ta er närmare strandkanten. Det är extra viktigt att tillgodose dessa rasers behov i form av vattenarbete, att få söka efter och sedan apportera flytande dummies som gömts i vassen är en hit. Aktiviteten ger hunden en tydlig uppgift i vattnet, en som dessutom tröttar och tömmer ut överskottsenergi. Rama in aktiviteten genom tydliga kommandon, startsignal och ”Nu är det slut” när ni slutar. Noggrannheten skapar lägre förväntningar på vattensyssla om signalen inte getts.

Text: Caroline Alupo. Foto: Getty Images.
Caroline är etolog, hundpsykolog och hundinstruktör.
www.carolinealupo.se