Det finns inga dörrar i vildmarken
Jag vet att balanserade och välmående jyckar inte har maktbegär skriver Carro i sin blogg. Hundar tycker och vill saker, men att styra bara för sakens skull är inte deras melodi.

Det finns inga dörrar i vildmarken

Hundar har inget behov av att bestämma. Att vilja bestämma är kanske ett mänskligt fenomen, vad vet jag. Men jag vet att balanserade och välmående jyckar inte har maktbegär. Hundar tycker och vill saker, men att styra bara för sakens skull är inte deras melodi.

Ibland florerar trosuppfattningar om att hundar bestämmer, klättrar i rang och uppvisar dominans när de hoppar på oss, intar höga höjder, kissar över varandras kiss, morrar över ben, tränger sig ut genom dörren eller envisas med att sova i våra sängar. Men det finns inga dörrar i vildmarken. Låt mig förklara syftet med dessa beteenden.

Att hoppa

När jyckar hoppar på oss är det inte för att de vill visa sig större och starkare. Det handlar om en social interaktion, att komma nära våra ansikten för att känna vår personliga doft eller för att de vill slicka på oss. Uppförandet gror ur en kärna av vänlighet. Vi kan, trots förståelse för handlingens syfte, träna in ett alternativt beteende då hoppandet inte uppskattas av alla. Att istället utdela belöningen på golvet ger oss en hund som inte hoppar upp – om det genomförs konsekvent och av alla.

Upp på höga höjder

När jyckar klättrar upp på höga höjder är det för att se bättre och för att kunna vädra i luften från ett annat perspektiv än sin mankhöjd. Soffryggen är ofta en utmärkt plats för att hålla koll på omgivningen utanför fönstret. Det kan ha med kontrollbehov, vaktintresse eller bara ren nyfikenhet att göra. Ibland och för vissa bör detta begränsas, om informationsintaget stressar.

Att kissa

När hundar kissar över varandras kiss är det inte för att dölja den tidigare kissarens doft, snarare att förstärka doftmarkeringen och blanda samman lukterna. Så signalen till omvärldens hundar blir: Vi två, vi som pinkat här, vi hör ihop! Det är fint. Det är samhörighet. Inte bestämmande.

Grrrrrrr….

När jyckar morrar över ben förmedlar de en osäkerhet, de visar oss sin rädsla över att bli av med något som är värdefullt för dem. Vi kan vända rädslan att mista något till en positiv förväntan att få något istället. När vi går förbi hunden med dess ben, släng åt den något likvärdigt gott eller godare. Att undvika konkurrens är en bra förebyggande åtgärd för osäkerhet och aggression. Morrningen är inte ett sätt att domdera, det är en förvarning.

Att trängas

När hundar tränger sig före genom dörren gör de så för att de helt enkelt vill ut. Motivationen att uppleva utomhusmiljön är större än drivkraften att vänta på sin tur. Det handlar inte om störst är först eller jag framför dig. Ett sådant syfte är inte ett naturligt mål i hundvärlden. Det finns inga dörrar i vildmarken. Däremot kan vi behöva lära hunden ”sitt, vänta” tills den får ett ”varsågod” att gå ut. Det möjliggör att vi kan gå ut och speja, spana, kolla läget och därefter gå ut med hunden som följeslagare. Det kan skapa en trygghetskänsla hos en orolig hund.

Zzzzzzzz…..

När jyckar vill sova hos oss är det av kärlek, en närhetsönskan. Flockdjur sover i hop. Det gör underverk för relationen att dra stockar tillsammans. Men med det sagt är det inte avgörande. Vill man eller kan man inte ha hunden i sängen kan relationen vara fin och stark ändå. Men anledningen till att pälsbollarna vill dela vår bädd är inte av illavarslande skäl. De vill bara slumra till i takt med våra andetag.

Peace out!

/Carro, Krutor och Koi