Att vara behövd, som hund
Välgörenhet och allmosor hör inte hundlivet till. Flocklivet är inte gratis. Alla ska bidra. Alla behöver uppfylla en funktion så att de andra ser värdet i att vårda, vakta och dela käk med varandra.
Dock tar hundar hand om sina äldre och yngre utan att deras insats behöver vara avgörande för flockens vara eller icke vara där och då. De äldres tidigare insats är av värde efter deras fornstora dar. Och valpars jobb är att föryngra och gå bredvid läromästarna. Men en medelålders jycke utan funktion i flocklivet riskerar att bli lågprioriterad. I det läget beger han/hon sig ut på längre vandringar i ensamhet, förstadiet till livet som ensamvarg, på jakt efter ett nytt revir eller en ny familj. Kanske kan vagabondens expertis behövas på annan plats. Det finns flera orsaker till varför en varg väljer att vandra. Detta är en av dem.
Behövd som hund
Av ovannämnd orsak känns det tryggt att vara behövd som hund. Att inte besitta en egenskap som gynnar flocken kan skapa oro. Då är man en belastning snarare än en tillgång. Ibland träffar jag uppgiftslösa hundar som vankar. Att lösa känslan att vara behövd kan vara en viktig del av träningsprogrammet. Det där var viktigt. Att lösa den känslan. Det är känslan av att vara behövd som behöver infinna sig. Det handlar alltså inte om att aktivera mera eller ge hunden ett rasanpassat arbete. Det handlar om att låta hunden vara ett av kugghjulen i urtavlan, att få bidra till helhetens funktionalitet. Sånt är viktigt för hundar.
Axe är en kromfohrländer, han var tänkt som sällskapshund. Bara. Men Axe såg inte det som en godtagbar funktion. Han får bra med motion, aktiverades väl och livet i största allmänhet är helt okej, men!… Att flocklivet fungerade utan hans insats skaver som ett gräsfrö i ögat på Axe. Han blev så rotlös att tassarna sprang motsols framtill och medsols baktill. Det blev jobbigt för alla. Han vankade och vandrade. Pep och krafsade. Han blev överförtjust i fel lägen och lågmäld i stunder han förväntades vara glad. Allt var snurrigt.
Syftet med hund
Familjen är aktiv, de åker ofta på utflykter, barnen har fritidsaktiviteter i flertal. Matte är trädgårdsfantast och lite väl besatt i stengångar, husse doftar ofta olja efter meckandet i garaget. Till och med katten har i uppgift att jaga mus. Men Axe är bara med, men han bidrar inte. Ibland försöker han med det, men det blir spretigt. Som med tidningen, söndagssteken eller grannfrun. Och Axe förstår verkligen inte syftet med familjens göromål. De är ohundiga. Han hajar inte hur fotboll och stenplattor hänger ihop med mat, värme, vakt, jakt och vila.
– Vi behöver hitta ett par saker ni verkligen behöver hans hjälp med.
– O k e j … (lång tystnad)
– Vad var syftet med hundköpet?
– Vi ville ha en sällskapshund, kanske köra lite agility. Men Axe gillar inte agility.
– Okej, kan vi systematisera sällskapandet så pass att det känns som en uppgift. Hur ska han hålla er sällskap?
– J a a a d u, typ vara med oss.
Viktiga sysslor
Axe själv tyckte att vakt var en viktig syssla. Så vi ritade upp några scener utefter det intresset. När husse meckar vaktar Axe uppfarten. För husse kan omöjligen ha koll med huvudet nedkört i Forden. Check!
När matte kör skottkärra måste Ax åka med, på toppen, fram och tillbaka, fram och tillbaka mellan stenhög och jordhög. Hur ska allt annars hållas på plats. Check!
Och när lillmatte ska sova behöver Axe verkligen vara delaktig i nattningsrutinen och gärna ligga kvar en kvart efter hon somnat ifall att hon vaknar till. Check!
Det är väl inga sysslor för en hund må du tänka. Men joooohooooruuuu. Om man ser till att hunden engageras i göromålet KONSEKVENT och får GENUIN uppskattning för det. Då blir det en uppgift som fyller en funktion som är viktig för flocken. Och det är poängen.
En högenergihund behöver en arbetsuppgift
Skilj på arbete, aktivering och uppgift. En högenergihund behöver jobba för att må väl och fungera. En brukshund behöver spåra, söka och utmanas. En vallhund behöver valla och vakthunden behöver vakta. Jakthunden behöver jaga och draghunden behöver dra. Så är det med den saken. Substitut är som att svälja daimpappret och inte daimen, men ändå försöka intala sig själv att man just ätit choklad. Sen finns det saker vi vill göra med våra hundar, som de egentligen skiter i för det är inga beteendebehov. Typ agility, freestyle, utställning och sånt.
Men en uppgift av den karaktär det här inlägget handlar om gör att hunden känner sig behövd. Behövs man inte riskerar man inte sitt medlemskap i flockföreningen. Därför gör sig hundar gärna behövda om ingen uppgift delas ut. De letar funktioner att fylla. De engagerar sig i göromål de tror att vi behöver hjälp med. Typ som att rensa rensa rabatten. S å å å å… det kan vara klokt att ge dem en uppgift innan de hittar på en egen.
På återseende
/Carro, Krutor och Koi
