Medkänsla eller medlidande

Du tycker givetvis synd om din hund och vill stötta och hjälpa. En bekants ord ringer i öronen ”Tyck inte synd om en rädd hund, det förvärrar rädslan”. Så du spelar oberörd, envisas med den vanliga promenadrundan och ignorerar hundens rädsla. Men det känns inte bra. Magkänslan sparkar bakut. För så känns det när man gör något som går emot hjärtats inre röst, även om det är välment. Att tycka synd om hundar kan kännas tabubelagt. Men hur ligger det egentligen till?

MEDLIDANDE V.S. MEDKÄNSLA

Först och främst, låt oss skilja på medlidande och medkänsla. Medlidande handlar om att dela någons lidande då lidande väcks i en själv. Vanligt hos människor men ovanligt hundar emellan. När våra hundar lider leder det till en emotionell reaktion i oss, av empatiska skäl. Känslor vi bör tillåta om vårt samspel med hundar ska vara genuint. Hur vi agerar är en annan sak. Vi kan och bör försöka agera ut medkänsla, som innebär att känna med din hund, stötta och hjälpa. Det är inte samma sak som att ömka vilket snarare kan oroa hunden.

MEDLIDANDE

Vi kikar närmare på medlidande. Om en hunds oro eller rädsla för nyårs-smattret väcker egna rädslor kan vi råka bli medlidande. Sipprar vår rädsla in i hanteringen av den rädda hunden kan det belasta hunden ytterligare. Sätter man sig nära, tittar med oroad blick på hunden, klappar med tveksamma händer, ”Usch så hemskt det är”, så är handlingarna färgade av mer än hundens oro.

Om vår rädsla är med kan hundens otrygghet öka, då hunden inte bara står i sin egen känsla, utan även våran. Går man sedan nervöst ut för att rasta hunden, flackar med blicken och förväntar sig smällare riskerar hundens rädsla att förstärkas ytterligare. Hundar suger nämligen i sig våra känslor. Så lid inte tillsammans med en hund, det kan bli slitsamt för en rädd hund att uppleva medlidande.

MEDKÄNSLA

Medkänsla däremot handlar om att känna med någon. Att agera ur medkänsla hade varit att lugnt kliva fram till den rädda hunden, sätta sig tätt intill och låta hunden komma nära, för att sedan med säker stämma säga ”Jag har dig” samtidigt som långa, trygga och långsamma strykningar får löpa över hundens kropp. Den trygga: jag ser, jag förstår, och jag finns här känslan kommer att påverka och stärka hunden. Hundens oro ses och bekräftas, den är ju på riktigt, men trygghet förmedlas. Tonläge, energi, handling och kroppshållning signalerar att det som känns hemskt inte är livsfarligt, ni kommer att ta er igenom det.

Sedan hanterar man sina egna känslor, innan det är dags att rasta. När så görs håller man jycken bakom sig i hallen, kikar ut som en väktare på sin post, målmedveten och fokuserad snarare än orolig. Man tar säkra steg mot kissplatsen, låter hunden göra ifrån sig, klappar om med trygga händer innan man säger ”Nu går vi hem” och stolpar hem.

Man lämnar inte en rädd hunds sida. Man finns där. Förstår hundens rädsla och förmedlar det, samtidigt som man överöser hunden med lugn och trygghet. Så stöttar man en rädd hund.

KUNSKAP OCH SJÄLVINSIKT MÖJLIGGÖR MEDKÄNSLA

Medkänsla kräver ofta självinsikt. Ett medvetande om vad händelsen som oroar din hund väcker i dig. Du kan behöva ett kort koppel på dina känslor för att lämna plats åt hundens behov. Ur ren medkänsla kommer omsorg och stöd, konstruktiv hjälp som tar hundar igenom de kraftfullaste av stormar.

AMBULANSPERSONAL ELLER  NASSE

Ponera att du kört av vägen. Du sitter fastklämd i bilen, känner dig oskadd men är chockad och rädd. Du får fram telefonen och ringer 112. Vem vill du ska besvara ditt samtal? Nasse i Nalle Puh, ”Kära nån då, kära nån dååå”, hickandes, du hör hur han irrar runt och skakar, minst lika rädd som du. Eller en sansad, trygg SOS-operatör som säger ”Räddningstjänsten är på väg, det här löser vi, jag stannar här på linjen med dig tills de anländer”. Ingen har förringat din rädsla, men en sansar dig och det är verklige inte Nasse. Du kanske börjar gråta i samtal med SOS-operatören, för att du går från chockad till rädd till trygg nog att släppa fram känslorna. Någon annan har tagit över och du kan falla. I samtal med Nasse kommer du antingen bli panikslagen eller försöka lugna honom då han verkar må sämre än du. Var inte Nasse med din hund, var en SOS-operatör.

EN STRÅLKASTARE PÅ VÅRA KÄNSLOR

Fundera över när du känner medlidande och medkänsla? Och sedan hur du agerar beroende på känslan? Det kan vara bra att sätta en strålkastare på sitt eget känsloliv, inse hur man agerar beroende på vad man känner, speciellt om man har en rädd hund i behov av stöd.

Text: Caroline Alupo. Foto: Getty Images. Caroline är etolog, hundpsykolog och hundinstruktör. www.carolinealupo.se