Hundens inlärningspsykologi

Då kommer han farande på inkallning. Men verkligen inte om dom är i skogen en söndag. Verkligen inte. Och verkligen inte om Klas ska hålla på och sitta närmast. Verkligen INTE då.

Fältlydnad

Det hela irriterar matte Marie en aning. För hon har lagt oerhört mycket tid och energi på Harrys träning. Hon har lärt sig saker om beteendekedjor och shejping, om belöningsscheman och kriterier. Hon har övat upp en tajming och ett handlag Bob Bailey hade lyft på ögonbrynen åt. Marie är verkligen noggrann med sin hund. För han är bullterrier och uppfödaren sa att han behövde en god fostran för att må väl och Marie kanske är lite överambitiös. Mest ambitiös är hon på fält. Så därför och bara därför är det där samspelet sitter som en smäck. Harry går fot som en nordkoreansk militär. Han ser ut som ett fullblod på väg mot mållinjen när inkallningssignalen ljuder. Och han lägger sig på platskommandot så tryckvågen i marken får höstlöven att vibrera.

Stads- och skogsträning

Om ett par månader kommer Marie lära sig om störningsträning, om vikten att generalisera hundens kunskap genom att befästa den i olika miljöer. Då kommer Harry tränas jättemycket i skogen, och i stan, och på grusvägar, och i en övergiven kohage, och utanför biblioteket, och, och, och… Efter det kommer Harry vara en jäkla stjärna, överallt hela tiden. Eller vänta, nej verkligen inte hela tiden, för sån är inte Harry. Inte än. Så för stunden kommer han vara en stjärna när han känner för det.

Oförutsägbarheten som befäster

Av den orsaken kommer matte Marie att få lära sig vikten i att variera sina belöningar, oförutsägbara belöningsfrekvenser och hur de kan gjuta träningsresultaten i betong. Blir hon förutsägbar vet han vad som vankas och då kommer han väga alternativen i sitt smarta lilla äggformade huvud. Och jo vars, ibland är det helt okej att lyssna på matte och ibland är det verkligen inte aktuellt. När Marie varierar, hittar på nytt, överraskar och köper extra gott, då för sjutton är han så där stjärnaktig igen.

Ändrade omständigheter

Nu har det gått ett halvår och Marie verkar precis som Harry ha blivit könsmogen. För hon har gått och träffat Klas. Klas är väl trevligt på sitt sätt, men han är ingen hundmänniska. Av någon ogrundad orsak gillar Marie honom ändå. Det där gillandet har fått Marie att vilja fila fötterna och gå runt i snäva kavajer. Och i fickorna har hon oftare läppstift än lever. En oerhört sorglig utveckling om ni frågar mig och Harry. Hans svar på det hela (förutom att pissa i Klas seglarskor) är att bli ”olydig”. Men egentligen är det inte Klas fel (trots att både jag och Harry helst hade sett det så). Det är Maries fel. Det är verkligen inte Harrys hormoners fel. Verkligen inte.

Könshormoner och klackskor

Så nu måste matte Marie lära sig om hormonbalanserade örter och om hundars irriterande fallenhet för att diskriminera vid inlärning. Harry är tränad av en matte som doftar lever och kamptrasa, som är klädd i Lundhagsbyxor och väst med ryggficka. Den nya tjusiga Marie som svänger med håret, luktar lavendel och har klappriga skor, hon har verkligen inte tränat honom. Någon accessoar tänker Harry inte vara så han har börjat dra lite i kopplet vilket är skitkul med en matte på klackar. Eventuellt har han också glömt det där ”sitt” ordet och lite vill han ligga med den där pudeln som bor bakom Ica. Än har han inte bitit Klas, men han funderar på det, om karln fortsätter borsta bort hundhåren från mattes fula kavajer och envisas med att sitta närmast henne i soffan. Vem gör så?! Vem kliver in i andras liv i seglarskor och sitter närmast och sånt. Harry vet inte mer om den saken och nu tänker han på pudeln. Igen. Så vi får nog ta och avrunda här…

Peace out! /

Carro, Krutor och Koi