Coolt eller galet?
Veterinärer samlas i trubbnosuppropet
Vi älskar dem för att de ser helt underbara ut. Men hur mår de egentligen? Nu lyfter veterinärer och Svenska Kennelklubben med flera frågan om hundar med extremt utseende, som trubbnosarna.
– En hund ska aldrig låta när den andas, då är något fel, säger Helena Skarp på SKK.
Helena Skarp visar en bild på en engelsk bulldogg i ett tidigare nummer av Härliga Hund. Hon menar att individen på bilden är en provkarta på sjukdom. Huden tynger ner ögonlocken för mycket, nosen är väldigt trubbig, näsborrarna är pyttesmå, huden på tassarna röd och irriterad. Dessutom berättar ägaren i texten att hunden inte ligger ner och sover.
– Många som läser kanske tycker att det är lite roligt, men det är inte normalt för en hund. Den undviker ju att ligga ner för att den inte får luft, konstaterar Helena, som är chef för avdelningen för avel och hälsa på Svenska Kennelklubben.
En hund ska inte låta när den andas och inte flämta om den inte precis sprungit en lång bit, eller om det är jättevarmt. Den ska inte heller snarka när den sover. Då är något fel, konstaterar hon.
Det manar till självkritik och en vaknare blick här på redaktionen förstås. Men även i betydligt bredare kretsar än så.
– Jag känner att bland annat SKK och medierna har ett gemensamt ansvar. Inom SKK har vi vidtagit många åtgärder mot överdrivet utseende, men vi har varit för dåliga på att prata med medier och med allmänheten om problemen, vad vi gör och vad man ska tänka på om man funderar på att köpa en ”extrem” hund med ett överdrivet utseende. Många av de här hundarna är trendiga och populära i reklam och som motiv på prylar, säger Helena, samtidigt som hon har stor förståelse för att det är så lätt att förälska sig i ett trubbigt hundansikte.
– Det finns undersökningar som visar att vi människor dras till runda stora ögon och trubbiga ansikten – det är samma som hos bebisar. Det triggar vår instinkt att ta hand om de små, säger hon.
Även domare på hundutställningar har fått mycket kritik för att premiera det extrema utseendet på hälsans bekostnad. Det finns ett skräckexempel från England där pekingesen Danny var tvungen att placeras på ett isblock för att klara av prisutdelningen. En väldigt kort nos försämrar nämligen hundens temperaturreglering och isblocket krävdes för att hunden inte skulle kollapsa av värmeslag. Danny hade vunnit priset för best in show.
– I Sverige har vi hårdare krav på djurskydd, så något sådant skulle troligen inte hända här. Även i England har man på senare år arbetat mycket med att endast friska hundar ska premieras på utställning, säger Helena.
Men hon pekar samtidigt på ett av problemen. För även om man skulle ställa mycket hårdare krav på aveln i Sverige är raspopulationerna i regel väldigt små här, alltså måste man hitta avelsdjur utomlands. På så vis är det en internationell angelägenhet.
SKK arbetar hårt för att driva frågan globalt, men det går kanske inte så snabbt som hundarna skulle behöva. Det är många aktörer som måste fås med på tåget och man kan konstatera att alla inte är jätteintresserade.
Men det är också viktigt att hålla i huvudet att det inte bara är överdrivet trubbnosiga hundar som riskerar att må dåligt. Frågan är bredare än så.
– Det handlar om alla hundar där man kan säga ”väldigt” om hundens utseende. Om den är väldigt trubbnosig eller har väldigt långa öron, väldigt utstående ögon, väldigt korta ben eller väldigt lång päls – när hundarna blir lite av en karikatyr av sin ras, då är det en varningsklocka, säger Helena och fortsätter:
– Det handlar snarare om individer än om hela raser. Det finns stor variation inom raserna och det finns förstås franska bulldoggar och mopsar som mår jättebra. Man måste titta på individen och det är just när du kan säga ”väldigt” om något särdrag som det börjar bli farligt. Dessutom kan du se detta hos blandrashundar också, det är inte så att extrem exteriör är något som bara finns hos rashundar säger hon.
Helena plockar fram en bild på urhunden. Hunden i sin naturliga form. Den ser ut som en typisk gatuhund i mångt och mycket. Öron som står rätt upp, jämnhög och med korthårig päls. Väldigt långt ifrån de hundar som vi träffas för att prata om vid det här mötet.
Det finns de som menar att aveln med stängda stamböcker (som många menar leder till inavel) gör att raserna som vi känner dem i dag är dömda på sikt.
– Problemen med överdrivet utseende är i sig inte kopplat till inavel eller stängda stamböcker, utan till att det av olika skäl finns en efterfrågan på hundar med ett extremt utseende. Man har helt enkelt låtit individer som har det gulliga eller häftiga utseendet få valpar ihop, säger Helena och fortsätter:
– Just bulldoggklubben har jobbat jättemycket med oss och med SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) för att ta fram en ny avelsstrategi där hälsa sätts i första rummet. Den gäller fem år framåt, sedan får man utvärdera igen, säger Helena. Även andra rasklubbar engagerar sig på liknande vis.
Det man kan sluta sig till är att det tar tid att vända på utvecklingen. Kritiken mot alltför extrema utseenden har pågått ända sedan slutet av 1800-talet! Redan då, bara några decennier efter att man började avla under mer organiserade former, ifrågasattes allt för extrema särdrag.
– Bara de senaste 20–50 åren har det blivit vanligare med extrema drag bland vissa hundtyper. Fast det betyder ju också att det inte behöver ta så lång tid att vrida tillbaka utvecklingen heller – om man vill. Man kan få effekt ganska snabbt, säger Helena Skarp och fortsätter:
– Om man funderar på att köpa en hund av en ras som är åt det extrema hållet är det extra viktigt att vara noga med att välja valp och uppfödare. Då hjälper man sig själv och sin hund, men också de klubbar och uppfödare som arbetar för sunda hundar utan överdrifter.
Sugen på att läsa mer? Här kan du köpa lösnummer av Härliga Hund.
