Ägaren berättar: Så är det att ha en västgötaspets

Varför valde du västgötaspets? 

– Jag har alltid gillat gråhund och jämthund utseendemässigt. Vi ville däremot inte ha en jakthund då vi inte jagar, utan var ute efter en sällskapshund framför allt. Så upptäckte jag den här rasen, det som tilltalade mig var att det är en vallhund. Jag ville gärna ha en hund man kan ha lös och håller sig till flocken, så det var bra. Desto mer jag har lärt mig om rasen, ju mer förälskad har jag blivit. Det känns som att detta är min ras. Jag har ingen tanke på att byta hund, jag tycker dom är bäst. Bäst västgötaspets. 

Hur skulle du beskriva rasen? 

– De är väldigt glada och vill väldigt gärna vara till lags. De är lekfulla, sociala, vill vara med flocken - så det är klart man tilltalas av det, att man har ett samspel hela tiden. Det är väldigt lätta att träna lydnad, agility och rallylydnad med. Både jag och mina vänner som har västgötaspets upplever väldigt bra kontakt med hundarna – de är lyhörda. Sen har de en egen vilja och hittar på lite bus ibland. 

Tränar du något? 

– Med min första hund gick jag lydnadskurs och sen tränade vi agility i ett par år. Sen fick jag barn och då fortsatte jag inte tävla. Min andra hund har gått massa olika kurser: grundlydnad, hoppers, agility, nosework. Nu handlar det mest att bestämma vad vi ska fokusera på, säger hon med ett skratt. Jag tycker det är roligast att prova lite av varje. 

Den första ställde jag ut, men det gör jag inte med den jag har nu. 

Hur bor du?

– Vi bor på landet i en villa, med egen trädgård. Det är nog ganska bra, vilken hund man än har - västgötaspets kan man ha både på landet och i stan skulle jag säga. Men många kan skälla en del, då kan det vara bra att man inte har något som stör. 

– Min förra skällde inte mycket men den jag har nu skäller överdrivet mycket. På bilar som kör förbi, på människor som går förbi, på andra hundar. Det är väldigt olika, en del skäller mycket och en del väldigt lite. Jag träffade precis en som inte skällde alls, aldrig någonsin.