Är detta sant? Finns det en sjungande hundras? Kan det vara möjligt? I Indonesien finns det en ras som kallas New Guinea singing dog.
Forskare säger att de har hittat den förvunna sjungande hundrasen från Indonesien. Man har trott att rasen var utdöd sedan lång tid tillbaka, men nu visar det sig att den hundras, som kallas Nya Guineas sjungande hund, lever i det vilda. Det är en gammal hundras, känd för sin unika vokaliseringar. Det finns exemplar av de sjungande hundarna i fångenskap, men i vilt tillstånd har ingen sett till dem på femtio år då de försvann från sin naturliga livsmiljö i Nya Guineas högland.
Femtio år sedan man såg en vild sjungande hund
Och nu har forskare upptäckt att hundarna lever – och blomstrar – på den indonesiska sidan av ön norr om Australien. När forskare från University of Papua reste till Puncak Jaya, ett bergstopp i Papua, Indonesien, såg de ett flock vilda hundar. Och hundarna var påfallande lika de sjungande hundar som man vet lever i fångenskap. Teamet tog bilder och filmade hundarna på plats och började studera djuren. I flocken fanns både manliga och kvinnliga individer, gravida honor och unga valpar.
Highland wild dogs
Därför drar forskarna slutsatsen att de vilda sjungande hundarna, som kallas ”Highland wild dogs”, är äldre släktingar till de sjungande hundar på Nya Guinea som vi känner till idag. Videon här nedan visar de unika vokaliseringarna av en sjungande hund i Nya Guinea. På samma vis sjunger den ras som upptäcktes och lever fritt i Indonesien.
Både raserna Highland wild dog och New Guinea singing dog har genomiska varianter som inte ses hos andra hundarter i världen. Ett genom är hela arvsmassan, samtliga gener, hos en levande organism. Genomet innehåller all den information som behövs för att bygga upp och upprätthålla organismen. En studie av hela arvsmassan, genomet, kallas genomik. Forskare hoppas att genom att studera dessa gamla hundar kunna lära sig mer om hur hunden domesticerades.
Vill du se mer:
Kolla in när hunden sjunger på Youtube:
https://www.youtube.com/watch?v=qhMqh9zHUBc&t=12s
Läs mer här:
https://www.pnas.org/content/117/39/24369