Världens bästa ras?

Bäst? Ja, sannolikt har ingen annan ras vunnit lika många BIS (Best in show) världen över som foxterriern. Sedan råkar den vara en rasande trevlig och klok hund också.

Foxterriern är dessutom den äldsta terrierrasen och som sådan är den frisk, stark och poppis. Även om dess popularitet minskat sedan storhetstiden på 1940-talet, verkar inte dess ställning i Sverige avta nämnvärt. I SKK:s senaste registerstatistik hade de till och med ökat med 75 %.

Sträv- och släthårig foxterrier delas upp i två rasvarianter, men är egentligen två hårlagsvarianter av samma ras. Den strävhåriga är äldst och härstammar från de strävhåriga jaktterrierna i gruvdistrikten i Dunham, i Wales och Derbyshire. De har nämnts i skrift och avporträtterats sedan 1600-talet.

Rävspecialist blir stjärna

Vid sekelskiftet 1900 började den tidigare så effektiva grythunden, som var expert på att jaga ut rävar, bli oerhört populär som sällskaps- och utställningshund, och passerade den släthåriga i popularitet.

England var störst och bäst i avelsarbete, men Amerika blev det stora foxterrierlandet. Där fanns rika uppfödare som betalade för storvinnare på utställningarna. Fast man exporterade tillbaka hundar till England som fick betydelse för rasens utveckling där.

Trots att populariteten har minskat betydligt sedan storhetstiden är rasen fortfarande med och tävlar om toppvinster runt om i världen.

Foxterriern är en mycket trevlig sällskapshund. Den är klipsk och läraktig och uppskattar aktiviteter med sin familj. Dagliga promenader är en självklarhet, men att tränas i det mentala är minst lika viktigt för en foxterrier. Agility och spår är bra exempel på en passande sysselsättningar för en foxterrier. Att gosa i fåtöljen eller leta upp en solfläck på köksgolvet är också mycket uppskattat.

Så här skriver Strävhåriga Foxterrierklubben på sin sajt:
”Det finns knappast någon annan ras som vunnit så många storsegrar och Best in Show över hela världen. Trots att populariteten har minskat betydligt sedan storhetstiden är rasen fortfarande med och tävlar om toppvinster runt om i världen.

Det var under 1940-talet man såg en försämring av kvalitetsnivå, temperament, samt sjukdomar som medförde att rasen sjönk högst anmärkningsvärt i registrering. Sakta men säkert lyckades några legendariska uppfödare reparera vad mindre nogräknade uppfödare raserat tidigare.

I dag är standarden god och det arbetas seriöst och hängivet över hela världen på att förbättra standarden. Vi fick vänta ända till 1979 innan några entusiaster bildade vår nuvarande Svenska Strävhåriga Foxterrierklubb.”

Källor: SKK & Strävhåriga foxterrierklubben