Vågade vovvar

På Huntington Beach i Kalifornien surfar inte bara människor. Hundarna Joey och Jedi är experter på att hålla tassarna på brädan och nosen ovanför vattenytan.

När Jedi släpps i väg lägger han sig platt på brädan för att liksom hämta fart och när han fått ordentlig skjuts hoppar han upp och ställer sig.

– Det är inte något vi lärt honom utan han har gjort så sedan vi första gången testade att surfa, berättar matte Katie Seja.

– Hemma hatar han att bada. Så fort vi vill bada honom är det ljudliga protester. Men är vi ute så hoppar han i varje pöl, sjö och älv han kan hitta.

Jedi, som är en australian kelpie, är full av energi och har inte tålamod att sitta still utan blickar hela tiden ut mot havet. Han har precis börjat surfa igen efter att ha varit borta ett år för en skada och är en av få hundar som surfat i både Stilla havet och Atlanten.

– Han förstod direkt vad vi skulle göra i morse när jag tog fram våtdräkten och har varit helt till sig sedan dess, säger Katie och sätter fingret på vad som är allra viktigast när det gäller hundsurfing – att hunden ska älska det.

Det är 24 grader varmt, strålande sol.

– På sommaren tränar vi hela tiden men på vintern blir det inte alls lika ofta, säger Joeys matte Kay DeLoach som tillsammans med hans andra människovänner ålat sig in i sina våtdräkter för att hålla sig varma medan jag ska fotografera.

Vi har samlats på hundstranden i Huntington Beach där hundsurftävlingen Surf City Surf Dog avgörs årligen. Det är söndag och hela stranden är full av hundar, mattar och hussar som leker, joggar och badar. Lite längre ut ståpaddlar några personer omkring på sina surfbrädor och Kay berättar att det var så det hela började.

– Vi var ute och lekte i vattnet en dag och plötsligt simmade Joey fram till en kille som paddlade förbi och hoppade upp på hans bräda och sedan dess har vi surfat med honom.

Det enda svåra har varit att lära Joey att inte ställa sig för långt fram på brädan. Då hamnar framänden under vattnet och brädan välter. Som tur är har Joey tre små hajkompisar i plast som markerar för honom var han ska stå.

Förutom brädan behöver hunden en flytväst. Och ett par människovänner förstås.

När man surfar med sin hund måste man vara minst två. En som går ut med hunden i vattnet och hjälper den att fånga en lämplig våg och en som tar emot hunden närmare stranden.

– Det är viktigt att det finns människor nära som snabbt kan komma fram om hunden trillar av. Den får inte hinna bli rädd eller osäker, säger Kay.

Kay har drivit Westie Rescue of Orange County & Beyond (WROC) sedan 2008.

– Vårt uppdrag är att rädda, rehabilitera och hitta hem åt west highland white terriers, säger hon.

Joey är en av de första hundarna som räddades. Han hittades på ett djurskyddscenter med hög avlivningsgrad och fann genast vägen till Kays hjärta. Det är han som suttit modell för WROCs logga och med sin surftalang har han fått bli organisationens ansikte utåt.

I dag har han tagit med sig några av sina kompisar, Ming och Trevi, till stranden. Fyraårige Ming har precis kommit till centret och ligger och blundar försiktigt i solen. Han flögs hit ända från Taiwan där räddningscentret som hittade honom inte kunde behandla hans hudsjukdom.

– Han har blivit mycket bättre på bara några dagar och Trevi mår också mycket bättre nu, säger Kay och berättar att Trevi haft svåra problem med diabetes.

Medan han och Ming mest solbadar och tar det lugnt följer Joey med matte ut i vågorna.

Att ta med sin hund på brädan är inget nytt fenomen. Redan på 1920-talet dokumenterades hundsurfing i Kalifornien och på Hawaii. På 1930-talet sågs Phillip K Auna surfa med sin terrier Night Hawk i filmen On the waves at Waikiki (finns på Youtube). Night Hawk sades kunna utföra ett av de svåraste surftricken någonsin, en Hanging Ten. Det innebär att surfaren placerar sin bräda så att bakänden är täckt av vågen. På så vis kan surfaren gå till framänden och stå så att alla tio tår griper om brädans nos.

Riktigt så avancerade trick har inte Joey och Jedi lärt sig än, även om båda har varit med i flera tävlingar.

När hundarna tävlar bedöms de på samma sätt som människor. Ett gäng domare tittar på hur säkra hundarna ser ut, våghöjden, hur långt de surfar och om de utför trick samtidigt. Oftast har de tio minuter på sig att fånga tre vågor och visa vad de kan.

Jedi är en van tävlingshund och har en stil som går hem hos domarna. Han har surfat ända sedan Katie ställde honom på surfbrädan, nio månader gammal.

– Eftersom han är en vallhund behövde han ett jobb och efter att ha hört talas om surfhundar tog vi med Jedi till en kompis pool och lärde honom att balansera på en bräda. Det var det roligaste han någonsin gjort och där och då hade vi hittat hans uppgift.