Trött mormor med tratt
Finns det något värre än när ens hundar är krassliga? Jo, när barnen är sjuka förstås, men hundarna blir så ynkliga, så försvarslösa.
Stella skulle in till veterinären för en enkel operation. Hon hade fått en liten utväxt på ögonlocket som skulle bort, annars fanns det risk för att den skulle bli större och kanske börja skava på själva ögat.
När Stella kom ut från veterinären, vinglig i kroppen efter narkosen, hade hon inte bara stygn i ögonlocket utan även på ena bakbenet, strax nedanför rumpan. Där hade hon haft en knöl som var full med illaluktande talg och som också måste bort.
Dessutom hade veterinären kollat hennes tänder och hittat en sönderbiten kindtand. Så den åkte ut.
Nu är stackars Stella konvalescent, fullproppad med antibiotika och smärtstillande och med tratt på huvudet. Korta koppelpromenader och uppblött foder är det som gäller ett tag framöver.
Jag var väldigt orolig över hur Nelly skulle hantera situationen, men det har gått förvånansvärt bra. Det är precis som att hon förstår att mormor inte är sig själv och därför går hon långa omvägar runt Stella.
Nu ser vi fram emot nästa torsdag. Då ska stygnen bort och tratten av och då är det fritt fram att ha kul med mormor igen.
