Matte, jag skäms (kanske lite)
Jag fick etologen Per Jensens bok ”Hunden som skäms” i julklapp av dottern. Presenten hade föregåtts av en lång diskussion om hundar verkligen kan skämmas eller inte.
Häromdagen hörde jag Per Jensen föra samma diskussion i P1:s Vetenskapsradion. Det handlade om hunden Elsa, som i ett obemärkt ögonblick hade stoppat i sig en hel jordgubbstårta.
Än så länge har forskningen, enligt Per Jensen, inte kommit så långt att man kan slå fast att hunden verkligen UPPLEVER ånger när den gör något den inte får. Däremot ser vi ju att hundarna med hela sitt kroppsspråk ber om ursäkt för det som hände. Men de kanske inte alls ångrar sig, de kanske bara har lärt sig att uppträda så för att slippa bannor?
För skojs skull utsatte jag mina samojeder för ett experiment. Jag satte fram några smaskiga köttbitar på en skärbräda i lagom huvudhöjd mitt i köket. Själv stod jag i stort sett helt dold bakom en hög disk och filmade.
Här ser du hur mormor Stella, en smart dam med god aptit, valde att göra.
Och vad gjorde då sex månader gamla Nelly? Jo, så här:
Och visst ser det ut som hon skäms! Eller är det kanske mitt medvetet låga och dova röstläge hon reagerar på? Vad hade hänt om jag hade sagt samma ord men med glad och pipig röst? Efteråt skämdes i varje fall jag för att jag hade” lurat” min valp. Så gick vi tillbaka till pallen där hon fick sätta sig och titta på köttbitarna utan att röra. Och sen blev det beröm och belöning.
