Experten svarar: Hunden skäller på allt

Jag har liknande problem när hon vistas ute. Hon skäller på allt som går förbi. Ofta slutar det med att hon rusar mot staketet och hoppar över. Vid promenader skäller hon på dem vi möter (även traktorer) och skulle vi möta en hund blir det ännu värre. Hon blir vansinnig och det blir en dragkamp utan dess like. Detta har uppkommit gradvis under de senaste två åren, innan dess var hon en dröm att promenera med. Kan tillägga att hon förlorat sina två hundkompisar här hemma under det senaste 1,5 året. Vad ska jag göra?
Frustrerad matte

EXPERTEN SVARAR: Jag vet inte hur gammal hunden är, eller vad hon är för ras. Men visst kan det faktum att hon nu är ensamhund efter att ha levt i en ganska stor flock spela roll. På sätt och vis har hennes liv förändrats helt och hållet. Det kan föda nya, eller annorlunda, beteenden. Av din beskrivning att döma verkar hon framför allt vara orolig, kanske till och med rädd. Hundens vaktande, larmande och varnande kan absolut ha att göra med osäkerhet. Trots att du säkert har en fin relation med hunden tror jag inte att hon litar helt och fullt på att du, hennes vägledare, alltid klarar av att hantera det ni upplever och möter.

Jag tycker att du ska prova två olika tekniker samtidigt:

1. Se till att undvika situationer då du absolut måste agera för att hindra hunden. I alla fall under en tid. Ett exempel är att du helt enkelt säger åt dina vänner att inte besöka er. När ni promenerar har du hunden i kort koppel då ni möter något eller någon som du vet kommer att trigga i gång henne. Sätt fast kopplet runt din kropp eller i ett bälte (för att undvika omedvetna ryck). När hon gör utfallet står du bara stilla och säger inte ett ord. Hunden får hålla på tills hon tröttnar. När den där tröttnaden kommer (den kommer alltid om du har tålamod) vänder hunden sin uppmärksamhet mot dig. Då, just då, berömmer du, lockar in och går åt ett annat håll.

Be ett antal vänner att gång på gång gå förbi er dörr och knacka på. Utan att vänta kvar. Hunden kommer att agera som du beskriver. Låt den göra det. Ignorera både dörrknackandet och hunden. Genom att inte med en enda blick bekräfta det hunden gör visar du att ”det där är så oväsentligt att jag inte ens reagerar”.

Undvik också att ha hunden lös på tomten. Hon ska inte kunna hoppa över staketet och springa fram till någon. Däremot kan du sätta dig i en stol där ute efter en rejäl promenad som tröttat hunden lite. Bind hunden i stolen i kort koppel. Läs en bok. När hunden reagerar och agerar som du beskriver på något eller någon, ignorerar du på samma sätt som inomhus när det knackar på dörren.

Allt det här ska du göra för att visa att du, vägledaren, inte bryr dig om sådana småting. Det är ett ganska bra sätt att prata hundspråk. Antagligen har du tidigare försökt bromsa hunden och korrigera den. Det har uppenbarligen fått motsatt effekt. Din tydliga uppmärksamhet på hundens problembeteende har i stället kastat ved på brasan.

2. Börja träna hunden i lydnad och följsamhet. Jag vet, ordet lydnad kan lätt missförstås. Men jag menar inte kadaverdisciplin. Inte stryplänkar eller hårda ord. Bara mild men tydlig träning i att hunden vinner på att det är du som fattar besluten. Vänta innanför tröskeln, vänta innan den får ta godisbiten på golvet, vänta innanför öppen bildörr på tillåtelse att hoppa ut, vänta lite var som helst på att du ska säga Varsågod.

Hitta på nya lekar och aktiviteter som stimulerar hunden. Det kan vara enkla saker, som att balansera på en mur, hoppa över ett lågt hinder eller sitta stilla uppe på en sten. Gör vad som helst som leder till beröm och belöningar. Det kommer att få hunden mer uppmärksam på dig och det du gör. Du växer i hundens ögon. Då blir det enklare att styra henne i ”problemsituationer”.

Tillsammans kan de här två sätten lösa problem som i grunden handlar om att hunden tror sig ha ansvaret för att vakta, larma, kontrollera och jaga bort folk och fä som inte tillhör flocken. Hunden ska lita på sin människa. Det måste du lära henne.

Text: Peter Ekeström