Du har slagit dig ner i soffan, lagt upp fötterna och lutat dig tillbaka. Lugnet bryts dock av en skallsalva i örat och en hund som kastar sig förbi dig på väg mot hallen. Vakt… eller?!
Redaktionen Redaktionen
Har du en hund som vaktar, så förstå deras inneboende kall. Deras hjärta säger åt dem att vaka. Deras mod är olikt andras. Deras styrka och stolthet går inte att ta miste på. Dova trummor är deras soundtrack. De ställer sig emellan. Mellan oss och ett potentiellt hot. Patrullerar revir och markerar gränsen mellan vårt och andras. När de anser det behövas, reser de sig i beredskap. Trycker fram bringan och breddar bakbenen, innan de gör sig hörda. Deras mörka skall ekar djupt inom en, för det kommer från hjärtat. Markeringen visar att de är redo att strida om så behövs. Det kan olyckligtvis vara när familjen precis slagit sig ner för en picknick och en utomstående närmar sig. En vakthund kommer inte förstå vårat missnöje i detta läge. Jycken agerar bara ur omsorg. För det finns så mycket omtanke i att ställa sig emellan. Att gå upp i front innebär att man är villig att ta den första smällen för dem bakom.
