En dag i en duracellkanins liv
Tänk vad tiden går! Den lilla fyrakilosklimpen som vi hämtade hem från Norge i september har blivit en långbent tjej som snart är lika stor som sin mormor. Och som har förvandlats från en liten sömntuta till en riktig duracellkanin.
Så här ser en dag i hennes liv ut:
Nelly (och Stella) vaknar vid sjutiden när husse kliver upp. Efter snabb toalettrunda i trädgården blir det frukost. Sen går husse en promenad med Stella, medan Nelly och jag har lite egentid.
På förmiddagarna hinner vi oftast med ett kort träningspass – just nu tränar vi bakdelskontroll för fullt – och kanske också en promenad. Nelly älskar att plocka upp saker på promenaderna och har en särskild förkärlek för tuggummin. Aluminiumburkar, vantar eller gamla fyrverkerirester är heller inte fy skam.
Efter en aktiv förmiddag slocknar hon på sin favoritplats intill ytterdörren och sover i bästa fall någon timme. Sedan är duracellkaninen i gång igen.
Att kasta ut en näve hundmat på gräsmattan håller henne sysselsatt och är bra träning för både nos och hjärna.
Framåt kvällen kommer husse hem och gosar. Det är mycket uppskattat. Och 1–2 kvällar i veckan bär det av till inomhusträning med mormor Stella.
Vid 23–tiden är det dags för en sista kissrunda (har jag förresten nämnt att Nelly äntligen är rumsren?) och sedan är det lugn i huset.
Vem har sagt att det inte är ett heltidsjobb att ha valp?
