Att hoppa eller inte hoppa, det är frågan
Häromdagen låg jag hos sjukgymnasten med 5–6 nålar i varje knä. Akupunkturen är ett sätt att dämpa min smärtsamma knäartros, som ibland gör så ont att jag knappt kan gå.
Jag tänkte på det som troligtvis triggat i gång artrosen, nämligen de hundratals agilitylopp jag har sprungit med mina hundar. Rusherna, tvärstoppen och de blixtsnabba vridningarna har belastat knäna mer än jag någonsin kunnat ana.
Är det slut nu? Ska Nelly och jag inte få ha lika kul som jag haft med mina andra samojeder?
Jag kan se vissa fördelar med att slopa agilityn. Jag slipper kanske rymningarna. Alla mina samojeder har utan minsta tvekan seglat över trädgårdsstaketet och jagat allt fyrfota som rört sig i närheten.
Nelly däremot har fortfarande inte förstått att hon kan hoppa. Och jag är inte så säker på att jag vill lära henne det.
Å andra sidan är Nelly en hund som vill jobba. Helst oavbrutet, dygnet runt. Och agilityn är en bra aktivering, både för huvud och kropp. Dessutom är det ju så förbaskat kul.
Så jag kanske ska testa ändå – bara lite. Jag har ju en gammal tunnel i källaren och lite slalompinnar i förrådet. Och lite smärta får man väl tåla. Eller?!?
