Svenska hundar allt mindre inavlade
Att para hundar som är nära släkt med varandra har traditionellt varit en accepterad avelsmetod för att skapa likhet och jämnhet i våra hundpopulationer. Inavel är dock en avelsmetod med hög riskfaktor, något som lyfts fram alltmer under senare år. Även om avsikten är att ”dubblera” gynnsamma arvsanlag riskerar även de mindre förmånliga anlagen att nedärvas från båda föräldrarna, vilket kan leda till att recessiva defekter kommer till uttryck.
Ytterligare en konsekvens av att vissa genvarianter dubbleras och blir vanligare i populationen, är att andra blir ovanliga eller rentav går förlorade. På det här sättet reducerar inavel den genetiska variationen i rasen och minskar möjligheterna till en långsiktigt hållbar utveckling. Det är viktigt att komma ihåg att ingen hund, hur framstående på prov eller utställning den än må vara, är fri från defekta arvsanlag! Läs mer på skk.se.
