Specialtränade hundar lika bra som pcr-test

Specialtränade hundar lika bra som pcr-test

En nyligen genomförd studie från Helsingfors universitet och Helsingfors universitetssjukhus visar att hundar kan bli en bra resurs vid framtida pandemier. När hundarna skulle identifiera coronavirusinfekterade personer så var träffsäkerheten så hög som 92 procent.

Att snabbt kunna identifiera och isolera coronaviruspatienter är en essentiell del av pandemihanteringen. Det nuvarande fastställandet av en coronavirusinfektion är baserad på PCR-test, men dessa är inte optimala för att screena stora mängder människor, bland annat beroende på långsamma resultat och höga kostnader.

Trippelblind studie

En trefasstudie utformades därför vid fakulteterna för veterinärmedicin och medicin vid Helsingfors universitet och Helsingfors universitetssjukhus (HUS). I ett första steg tränades hundar på att identifiera sars-cov-2 i urin och på kompresser som deltagare strukit över huden. Hundarna signalerade sedan för sin tränare om de kände virusdoften. Efter några veckors träning flyttade hundarna till Helsingfors-Vanda flygplats för nästa steg i studien.

I steg 2 fick varje hund dofta på prover från 420 individer med eller utan sars-cov-2 bekräftat av pcr-test. Deltagarna i testet torkade sig i nacken och på halsen med en kompress som hundarna sedan fick lukta på. Studien var trippelblind — varken hundarna, tränaren eller den som utförde analysen visste vilka prover som var positiva eller negativa.

Tester i verkliga förhållanden

Dofthundarna kunde identifiera proverna med 92 procents korrekthet och studien bekräftar tidigare rön om förmågan hos dofthundar att identifiera individer med coronavirusinfektion.

– Vår högkvalitativa studiemodell gör vår studie särskilt värdefull. Antalet prov var tillräckligt stort och alla hundarna doftade på parallella prover, vilket gjorde att vi kunde jämföra hundarnas prestationer. Dessutom kunde hundarna också framgångsrikt indikera provuppsättningar som endast innehöll negativa prover. Detta är viktigt om man skall använda hundar i sjukdomsscreening. En betydande fördel var också att proverna samlades från hemvårdspatienter i stället för sjukhuspatienter. Dessutom gjordes själva testningen under verkliga förhållanden och inte i ett laboratorium, beskriver Anna Hielm-Björkman, ledare för forskningsgruppen DogRisk och docent i klinisk forskning på sällskapsdjur vid Helsingfors universitet.

– Jag blev särskilt imponerad över att hundarna presterade sämre då proverna kom från coronapatienter, som hade blivit smittade med ett variantvirus. Förklaringen är enkel: hundarna hade endast tränats med det ursprungliga vildtypsviruset, och därför ville hundarna inte alltid indikera de nyare variantproverna som positiva. Detta avslöjar hundarnas otroliga noggrannhet, säger Anu Kantele, professor i infektionssjukdomar vid Helsingfors universitet och överläkare vid Helsingfors universitetssjukhus.

Kan bli en värdefull metod

I det sista steget testades hundarnas screeningförmåga i det verkliga livet. Här jämfördes resultaten från de passagerare och personal som hade gjort hundcoronatestet på Helsingfors-Vanda flygplats med PCR-test. Dofthundarna identifierade då 98,7 procent av de negativa proverna korrekt. För få coronavirus-positiva personer hindrade dock en bedömning av hundarnas förmåga att hitta positiva prover.

– Dofthundar kan vara ett viktigt verktyg för att begränsa spridningen av viruset under en pandemi, till exempel på flygplatser och i hamnar. En pålitlig, billig och snabb metod som kan screena stora mängder av prover eller identifiera virusbärare i en passerande folkmängd är särskilt värdefull då övrig testkapacitet är otillräcklig, säger Anu Kantele.

Källa: Helsingfors universitet

Originalartikel: Kantele A, Paajanen J, Turunen S, Pakkanen S, Madrass A, Itkonen L, Heiskanen E, Lappalainen M, Desquilbet L, Vapalahti O, Hielm-Björkman A. Scent dogs in detection of COVID-19 – triple-blinded randomized trial and operational real-life screening in airport setting. BMJ – Global Health, 2022; 0: e008024. Doi: 10.1136/bmjgh-2021-008024

Trefasstudien har publicerats i tidskriften BMJ Global Health.