Det finns ett omtalat hotell där man kan boka in sig och sin skotträdda hund. Men alla kan ju inte åka dit. Så vad gör man om man nu har en raketrädd hund? Här är några tips.
Det bästa är så klart att träna bort hundens rädsla. Då kan man börja med att försiktigt, försiktigt närma sig de ljud som hunden är rädd för. Leta upp närmaste skytteförening. Ta korta promenader först på lite längre avstånd från skjutbanan, med tiden närmare och närmare tills hunden kan promenera hyfsat nära utan att visa rädsla.
Man kan också köpa CD-skivor med ljud av såväl fyrverkerier som åska och skott. Spela upp ljuden ett par gånger om dagen. Först på låg volym, senare lite högre.
Hörselskydd för hundar finns att beställa på nätet. Beställ i god tid och vänj hunden vid att bära dem.
Rådgör med hundpsykolog som kan bringa reda i just din hunds rädsla.
NÅGRA DAGAR I FÖRVÄG
Bor du i ett område där det brukar smällas en hel del flera dagar i förväg redan så försök om möjligt att bara ta korta promenader i närområdet. Då går det alltid att komma hem snabbt om det skulle börja smälla. Åk i väg till lugnare naturområden för långpromenaderna.
Kontakta veterinär om din hund tidigare visat väldigt stor rädsla vid fyrverkerier. Veterinären kan skriva ut lugnande medel. Detta ska man helst börja med ett par dagar före själva nyårsfirandet och det är en god idé att fortsätta ett par dagar efteråt också (det fyras av en hel del då med). Det gör inte att hunden inte alls kommer att reagera på smällarna, men rädslan kan minska avsevärt. Och det blir lättare att klara av natten.
PÅ NYÅRSAFTON
Ta ut hunden på en rejäl långpromenad på kvällen, men med marginal till att värsta smällandet börjar, så att hunden är lite trött och välrastad.
Dra ner persienner eller dra för gardiner om hunden verkar reagera på ljuset från fyrverkerier.
Sätt på radio eller stereo.
Ömka inte hunden för mycket. Då kan du i stället förstärka rädslan. Visa att du finns där men var också tydlig med i både röst och kroppsspråk att du själv är helt lugn och att det inte är något konstigt eller farligt som händer.
Försök göra ”vanliga saker” i stället för att fokusera på smällarna. Prata med varandra – inte bara med hunden. Det stödjer också.