Så blir du värdefull i hundens ögon
En mycket klok hundägare sa om sig och sin valp: ”Han lyssnar inte på mig, jag måste öka hans intresse för mig, bli en resurs.”
Som sagt, mycket klok. Han har rätt, hundar har mentala vågskålar i sina håriga huvuden. På sätt och vis är det opportunister, de vänder fokus mot det som gynnar dem och fattar sina beslut därefter. Vi behöver gynna dem. Vi behöver vara spännande, givande och varierande så att jycken inte tröttnar eller förutspår oss. ”Jaga cyklister/komma på inkallning?!?! Hmmmm låt mig seeee….” Swchoooosh! Vi behöver bli en resurs.
Fantastisk och oförutsägbar
Valet är gjort, i inkallningsvågskålen låg en torr foderkula och cyklister är as-flabb-roliga. Vill vi vända på ekvationen behöver vi fylla vår vågskål med mysiga stunder, kel och närhet, lek och skratt, kött och ben, godis och överraskningar. Vi behöver helt enkelt vara fantastiska och oförutsägbara. Den här vågskålen kräver vårt engagemang och vår kreativitet, vi kan kontrollera vår input och därför vara med i matchen. Återigen, bli en resurs.
Jag tränade en långbent vinthund häromdagen, han hade inte svårt med vare sig koncentrationen eller förmågan att förstå. Han var inte ett dugg motiverad till samspel. Himla med ögonen och sucka högljutt ointresserad av samspel. Så vi styrde kosan mot närmsta jaktbutik, en vinthund är en jägare och jag vet vad som får hans pump att dunka hårt mot bröstbenet. Vi köpte lockpipor, spännande dofter på flaska, skinn och vingar. Vi blev en resurs. Sen gick träningen som en säl i en inoljad rutschkana.
Vågskålar
Nu är vi klara med vågskål nr 1. Ni har fattat poängen. Men den poängen är bara halva sanningen. Låt oss nu sticka ner huvudet i vågskål nr 2. Den är minst lika viktig, om inte ännu viktigare. För här fallerar många. Den här skålen innehåller hundens kontrasterande motivationssystem, vilka är kontextuella. Med det menar jag att hunden motiveras, störs, lockas till ofokus av olika saker i olika miljöer.
Mat, föremål, andra hundar, ballonger, lukten av en löptik, lukten av ett korvstånd, en korv, kaninbajs, lammungar, barn, badplatser, kottar, bilar, vattenpölar, löv, soptunnor, folk, katter, flygplan, stavgångare, hästar, mer bajs, doften av bajs, fågelkadaver, grävlingar, fotbollar, dörrhandtag (i Sybil Fawlty röst)… och såååå vidare. Vi behöver ha koll på alla. Vi behöver känna vår hund. Vi behöver äga vågskål nr 2 tillsammans. Två sätt gott folk, idag kikar vi på två sätt att äga vågskål nr 2.
Kreativ syssla
Sätt 1: Bli vän med dess innehåll. Bli nyfiken på vad din hund finner pupillvidgande fascinerande. Stoppa sen det i fickan. Lägg det i den första vågskålen. Låt störningsmomentet jobba för och inte emot dig. Är det jakten som lockar knöla ner ett älgskinn på snöre i bakfickan, är det andra hundar som sporrar till ofokus använd ”varsågod och lek” när tillfälle ges. Är det fåglar, skaffa en lockpipa och en knippe fjädrar. Hundträning är en kreativ syssla. Så bli kreativ.
Sätt 2: Kontrollera möjligheten att göra vad sjutton man som hund behagar när man känner för det. För du kan stå där, med en fullsmockad och fenomenal vågskål nr 1, ett magiskt belöningssytem innefattande en halv hare innanför jackan och pipleksaker för 18 000 kr…. MEN om du släpper en outbildad hund vind för våg i miljöer fulla med lockelser utan kontroll riskar du allt det där. För han kommer med stor sannolikhet springa iväg. Långt. Typ till en annan socken.
Träna i olika miljöer
Att träna i flera olika miljöer, i lina och presentera störningar, nöta, nöta och repetera det hör inte den late till. Ett samspel och en ”lydnad” som gör hunden möjlig att ha lös, hör inte alla till. Det är skönare att strosa med lös hund i skogen än dona med trassel. Det är enklare att öppna dörren och släppa ut istället för att koppla på linan och finnas i bakgrunden för att befästa signaler och omöjliggöra motsatsen till vad kommandot innebär, bara genom att hålla igen. Att hålla emot är mycket trevligare, tydligare och effektivare än att skrika och gasta på håll.
Så vår träningsutveckling beror på flera aspekter. Vi behöver inte bara bli roligare som många instruktörer slänger i knäet på uppgivna hundägare. Vi behöver också träna, nöta och repetera oss blåa. Våra hundar behöver få öva fram de färdigheter vi förväntar dem behärska. Och vi behöver omöjliggöra möjligheten att göra det oönskade. Friheten kommer sen, när samspelet sitter.
På återseende
/Carro, Krutor och Koi
