Prishtina dog shelter, avsnitt 4: Bröderna Doni och Boni
Boni på sitt dagliga besök hos veterinärerna Avni Haxholli och Ilirjan Jusufi på kliniken Mega Pet Care.

Prishtina dog shelter, avsnitt 4: Bröderna Doni och Boni

I avsnitt 4 i berättelsen om Yllke och Sebastians volontärsresa till Kosovo och Prishtina dog shelter handlar det om de två valparna Doni och Boni.

Låt mig berätta om bröderna Boni och Doni. Två valpar som dumpades ute på ett fält i Prishtina när de bara var 2–3 veckor gamla. Det är vanligt att människor dumpar valpar de inte kan ta hand om. Dessa valpar har mycket liten chans att överleva och varje dag utan mamman är kritisk.

Boni och Doni räddades av Lejla Kusari och Mentor Gashi. De försökte ordna med adoptioner för pojkarna. Doni adopterades av en serbisk familj i närheten av Gracanica, Kosovo, men Boni blev kvar på sheltret. Första dagen jag träffade Boni blev jag kär i honom. Han är en mycket busig och glad valp, därför tär det att veta att han har kennelhosta, vilket för så unga valpar är livshotande. Jag har ändå lyckats hitta ett hem till Boni som väntar på honom om han lyckas överleva denna svåra tid.

Smutsig hundkoja

Eftersom Boni blivit så kär för mig bestämde jag mig för att hälsa på hans bror Doni och se hur det gick för honom i hans hem hos hans nya familj. Det är vanligt att Prishtina dog shelter hälsar på sina bortadopterad hundar för att se hur de mår, men på senare tid har resurserna varit dåliga och tiden knapp att hinna med detta.

Jag bestämde mig i alla fall för att hälsa på Bonis bror Doni. Jag gick till huset och knackade på hos hans adoptivfamilj. En kvinna med tre barn öppnade, de bodde allihop i ett enrumshus. Vi frågade efter Doni och hon följde oss ut. Hon visade oss en smutsig hundkoja utanför och sade att där skulle han vara kedjad senare. Sedan berättade hon att hon hade låst in honom i uthuset för att han blivit sjuk och frös. När hon öppnade så började jag gråta. Doni tittade ut genom en kartong. Han var där alldeles själv i ett mörkt och kalt källarrum, vanvårdad i sin egen avföring och framför sig hade han gamla brödbitar och vatten. Han kunde knappt öppna ögonen då han blev bländad av ljuset.

Starta utbildning i behandling av djur

– Han kommer aldrig tillbaka hit igen, sa jag när jag lyfte upp honom och gick därifrån. Sedan dess har varken jag eller Doni varit oss själva igen. Hur går en vidare när en fått bevittna något sådant?

Inför 2018 kommer Yllkës satsa på adoptioner till Sverige.

-Jag kommer göra allt för detta och jag kommer även starta en utbildning i ”Hur en behandlar djur” för människorna på plats i Kosovo. Lejla Kusari och Mentor Gashi gör ett bra arbete för hundarna i Kosovo men de kan inte ändra på hela folkets mentalitet.