Osociala hundars rättigheter
De vänder nosen från utsträckta händer, går undan när det ringer på dörren, vill inte hälsa. Vare sig folk eller andra hundar får komma nära. Och det kan få vara okej. Alla hundar är inte sociala. En del trivs bäst med familjen, den trygga flocken. Det behöver inte innebära att något är fel. Det kan vara en hunds personliga behov. Att få sin integritet och kroppsliga sfär respekterad är viktigare för vissa hundar än för andra.
Hundar är i mångt och mycket som vi. Vissa är mer utåtriktade, sociala, står gärna i rampljuset, har mängder med vänner och älskar fest och mingel. Andra trivs bättre själva, i sin ensamhet eller i några nära vänners gemenskap. Hundar kan vara likadana. Det kan vara rasbundet, en del raser är inte så sociala, de kan ha integritet eller vara avlade för att hålla andra borta. Det kan även vara ett personlighetsdrag, vissa hundar är blyga, allvarligare eller introverta. Det vi ser som osocialt kan dock också vara effekten av bristande socialisering som lett till osäkerhet eller dåliga erfarenheter som skapat rädslor. Om så är fallet, är lösningen inte alltid att socialisera mera.
Ett krav eller förväntan på att umgås, sitta nära och vara social kan öka obehaget och behovet av avstånd. En defensiv hund kan bli mer offensiv av en socialisering som går över huvudet på hundens känsloliv. Det krävs ett respektfullt finlir för att få en tillbakadragen hund att vilja utvidga sin sociala sfär. Om du har en hund som inte vill umgås med andra kan du börja med att utvärdera om behovet är ditt eller din hunds. Om din hund inte har något större intresse av social samvaro med utomstående kanske du helt enkelt får acceptera det. Det kan vara en personlig process, ett sorgearbete om tanken med hund var att umgås mycket med andra tillsammans med sin hund. Vi tvåbenta kan vilja att våra hundar ska vara tillgängliga för alla. Gosa med grannarna och leka med andra hundar, njuta av livet. Men njuta gör man bara om man får göra det som ger en själv positiva känslor. Att pressa in i samvaro man helst slipper ger motsatt effekt.
En del hundar vill gosa, kramas, bli klappade av vem som helst. För andra är det trevligast med matte, husse men kanske inte lillmatte. Ur många hundars perspektiv leker och gosar man med flockmedlemmar och nära vänner. Det kan kräva tillit, förtroende och en god relation innan någon vågas släppas nära.
En del hundar uppskattar att leka burdust, tumla runt i en hög med artfränder, rusa i kapp och leka tafatt, brottas och åla nära. Andra hundar umgås hellre genom att promenera i tysthet, tillsammans men inte på varandra. Sitta på samma trappa men inte nära. Speja åt samma håll utan att dividera om det som ses. Det är också att umgås. Det kan vara rätt intimt och räcka för de utan större närhetsbehov. Alla är olika och det är helt i sin ordning.
Det är skillnad i att vara rädd, blyg, osocial och asocial. En rädd hund har erfarenheter som satt sig och önskan om avstånd är rotad i farhågor. En blyg hund kan vara osäker, självkänslan och självförtroendet kan behöva jobbas på innan socialisering med trevliga hundar och människor kan ha effekt. En osocial hund kan av naturliga skäl vilja vara ifred och accepteras som hen är. En asocial hund däremot brister ofta i sitt omdöme i sociala situationer samt i sin hänsyn till andra människor eller hundar. Förstår kanske inte helt mitt och ditt koncept och kan välja ensamhet för att det sociala är så pass belastande. De kan ha svårt för sociala normer och regler och träning kan göra föga nytta. Dessa hundar är vanligtvis reaktiva och hamnar ofta i klinch med andra hundar och även människor som inte kan läsa av dem. En asocial hund kan också behöva respekteras och accepteras precis som hen är även om träning kan hjälpa till viss del.
Förväxla inte en a- eller osocial hund med en hund som helst umgås med sin ras, eller en hund som helst umgås med folk som är duktiga på hundspråk. En del hundar föredrar likasinnade. Individer av samma ras kan ha liknande leksätt, snarlik integritet, skärpa eller mjukhet. Det kan därför föredras, det finns naturliga preferenser och samförstånd. Det är förståeligt att umgänge blir lättare då. Detsamma gäller hundar som trivs bäst med folk som kan tolka och göra sig förstådd på hundspråk, folk som förstår sig på hundars seder och normer och bemöter hundar respektfullt. Att dessa människor föredras är även det rätt förståeligt. Din hund kanske inte är osocial, bara en människokännare av rang som väljer sina vänner väl.
Vill du öka din hunds sociala förmåga och vänskapskrets kan du försöka matcha din hund med människor och andra hundar som förstår sig på din hunds behov och kan kommunicera den förståelsen. De som tar det varligt och ger din hund tid att ta umgänget i sin egen takt är bra kandidater. Din hund bör få nosa utan att behöva bli klappad på eller lekt med. Din hund kan behöva få respons på när hen vänder bort blicken, lutar sig bort eller gå sin väg. Om den andra hunden eller människan inte lyssnar behöver du gå emellan och hjälpa din fyrbenta vän till rätt upplevelse, att få vara i fred om den så önskar. Din hund kan behöva få observera sina vänner och kartlägga deras intentioner på håll, för att med tiden känna ett förtroende. Låt det ta tid. Ibland tar tillit tid.
Text: Caroline Alupo. Foto: Getty Images. Caroline är etolog, hundpsykolog och hundinstruktör. www.carolinealupo.se
