Vad gör en domare?

Varför blev du domare?

Det var en naturlig fortsättning för mig. Jag började som kennelpojke på 70-talet, det ledde till att jag fick ett stort hund- och utställningsintresse. 1980 började jag på Svenska Kennelklubben, SKK. Tillsammans med min mor hade jag en mindre uppfödning av flatcoated retriever. Att bli domare blev för mig en naturlig utveckling av mitt hundintresse.

Jag började döma på inofficiella utställningar och det vill jag rekommendera alla de som vill bli domare att göra. För att döma på dessa krävs inte att man är auktoriserad domare. Många av rasklubbarna, till exempel för golden retriever, använder på sina inofficiella utställningar domare från sina egna led. Det är en bra inkörsport till att bli domare samt att bli ödmjuk inför uppgiften att döma andra uppfödares hundar.

Vad gör en domare?

Domaren dömer ett avelsresultat, det vill säga dömer vad det har blivit. Till sin hjälp finns det en rasstandard som ska följas. Rasstandarden beskriver en idealhund och den hunden existerar inte – alla hundar har minst tre fel är min erfarenhet.
Rasens hemland ansvarar för hur standarden är skriven. Den utgår från rasens funktion. I Sverige finns 12 nationalraser som SKK har rasansvar för, exempelvis västgötaspets och hamiltonstövare. Standarden beskriver rasen från nos- till svansspets inklusive rörelser och temperament. Om en hund biter mig, får den ett diskvalificerande pris. En hund ska vara hanterbar, men den behöver inte älska mig.

Hur bestämmer man vilka raser man vill döma?

Jag valde två raser jag hade ägt och hade erfarenhet av. Det blev golden retriever och flatcoated retriever. Vill man tänka långsiktigt rekommenderar jag att söka på raser som inte är för få i utställningssammanhang. Det öppnar upp för fler möjligheter att döma, både inom och utanför Sverige, vilket i sin tur bygger på ens erfarenheter.

Hur blir man domare?

När du söker till domarutbildningen så söker man för att bli domare för vissa raser. Där börjar det. Många som söker att bli domare har dömt på inofficiella utställningar och fått en del erfarenheter. De som söker är oftast uppfödare, ringsekreterare eller har annan erfarenhet av hundar.
Obligatoriskt för den som söker är en kurs arrangerad av SKK i anatomi och bedömningsteknik samt godkända prov i dessa ämnen. Anatomi är en viktig del då det gäller att motivera sina beslut angående hundens uppbyggnad och hur den kan påverka hundens rörelser exempelvis. SKK kontrollerar i sina tur med specialklubbar och länsklubbar om personen som söker är lämplig för sitt uppdrag att bli domare. Slutligen sker en personlig intervju där man sedan väljer ut ett antal preparander som får gå en veckas kurs i SKKs regi. Blir du godkänd får man därefter göra ett antal elev- och aspiranttjänstgöringar i de officiella utställningsringarna. Klarar du allt detta, blir du slutligen auktoriserad som exteriördomare av SKK.

En hund kan få olika kritik från olika domare – hur kommer det sig?

Vi domare har alltid standard som mall när vi dömer men vi kan värdera olika saker då vi dömer. Några lägger kanske mycket vikt vid pälskvalitet, andra tittar kanske mer på rörelser. Hur hunden visas kan också skilja sig åt. Dagsformen på hunden spelar en stor roll, det kan vara första gången för en hund att gå innanför ringsnöret. En tik kanske just har löpt eller hunden blivit åksjuk på resan till utställningen, det kan vara faktorer som spelar stor roll. Allt detta kan ge helt olika resultat.
Jag garderar mig alltid när jag dömer valpar och skriver ”En valp under utveckling” då har jag garderat mig då jag vet att en valp under sin uppväxt kan förändra sig från ena veckan till en annan.
Rasstandarden kan skilja sig mycket åt mellan raserna. Golden retrieverns rasstandard är väldigt öppen för tolkning till skillnad mot vissa italienska rasstandards som har exakta mått hunden ska förhålla sig till. Rasstandards på tyska raser upptar många diskvalificerande fel.
Vi dömer ju ofta samma hundar igen, men man ska inte vara säker på att man får samma bedömning. Konkurrensen vid varje utställning är olika och som sagt, hundens dagsform kan ändra sig.

Vad är det roliga med yrket?

Det är roligt att döma hundarna och speciellt rasspecialer där antalet hundar oftast är fler än på många andra utställningar. Jag får chans att gå igenom många hundar och utveckla mina raskunskaper. När jag väl kommer innanför ringsnöret så är det mitt jobb att utse vinnarna. Det är också trevligt att träffa domarkolleger. Att få diskutera domslut och på det sättet förkovra sig. Det är en sak att stå utanför ringen och en helt annan att stå innanför och fatta besluten.

Din bästa utställningsupplevelse som domare?

Jag uppskattar rasspecialer och när arrangörerna anstränger sig för att göra utställningen till en trevlig dag, både för utställare och för mig som domare.

Text: Elisabet Broomé. Foto: Måns Engelbrektsson, SKK och Getty Images.