Vad får DIG att gå upp klockan fem och plocka bajs?

Klockan är kvart i fem på morgonen och jag går genom parken i kostymbyxor, nattskjorta, en ensam strumpa (färgglad) och designerkeps från Palermo. Hade det varit för 15 år sedan, och jag lite stiligare, hade jag kunnat misstas för en cool person med sena vanor.

Nu: not so much. Men så har jag också en bättre orsak till parkraglandet än ”vasägeru kompis, ska vi ta en till?”

Framför mig springer en vandrande väckarklocka med mjuka varma tassar, djupbrun blick och en nos med smak för bak. Ja, kära läsare, vi har blivit med timeshare-hund, en underbar cypriotisk bastard som (helt omedvetet, skulle jag tro) deltar i den populära delningsekonomin. Så när någon frågar om hennes ras svarar jag ”trendsetter”, (men bara inombords, man är väl förihelvete inte kåsör på fritiden).

I vilket fall är vi numera, ungefär varannan vecka, fyra i familjen. Originalsättningen med Herr B, Fru B och Lilla B har förstärkts med B-Dog – som alltså just nu drar runt sin  lånehusse i hemmets närmaste park. Vi är faktiskt några stycken där, men jag är avgjort sämst på att klä mig.

Min ursäkt? Det är bara tio minuter sedan jag sött sovande drömde om ett alphotell där allt som behövdes för att få ihop sommarschemat var att byta ut en av mittbackarna. Jag skulle just skicka in den argentinske jätten Federico Fazio när tickticktticket av tassar på parketten följdes av pigga ögon och fladdrande öron en decimeter från ansiktet. ”Nä”, sa jag matt, ”i natt” – hopp! – ”måste jag” – hopp! – ”faktiskt få sova.”

Hopp.

Hopp.

Jahapp, bara att greppa kopplet och gå ut i gryningen.

B-Dog är en klok hund, tydlig med vad hon vill – äta, leka och bli kliad är favoriter – men en sak har hon fått om baktassen. Hon tror att det är jag som bestämmer därhemma. Och något ligger det väl i det, men bara i mycket specifika frågor, kanske framför allt när det gäller vilka kalsonger vi ska ha på mig.

Det feltänkta idoliserandet får mig att tänka på en rad hos Aldous Huxley: ”För sin hund är alla män Napoleon, vilket förklarar hundens ihållande popularitet”. Och visst, jag erkänner, det finns något lugnande med att få komma hem efter en lång, dålig arbetsdag och bli välkomnad som en hjälte. (Hör ni det Lilla B och Fru B? Fram med lagerkransen och memento mori-slaven nästa vecka!)

Men jag vill tro att det är något annat, något som inte bara är själviskt, som får en vårsliten man att gå omkring bland främlingar före fem en torsdagsmorgon och plocka bajs – och tycka att det är rätt härligt.

Texten publicerades första gången i Dagens Nyheter där Herr B kåserar varannan söndag. Här hittar du fler av hans kåserier – bland annat om lyckokakor, GDPR och rotfyllningar.   
Här hittar du fler av hans kåserier.

https://www.dn.se/
https://www.dn.se/skribent/harald-bergius/