Stanna tiden och ge allt, ur hjärtat
Säg allt du kommer vilja ha sagt, men inte längre kan, den dag han inte finns mer. Säg det varje dag. Det var mitt råd, till en vän gällande hans hund. För kärlek kan vända mycket, kärlek är läkande. Så fort orden lämnat min mun stockar det sig i halsen.
Det finns stunder i livet jag önskar hade varat för evigt, stunder som är förbi. Hundar. Alla dessa hundar. Vissa vill jag ha tillbaka, om än för en sekund. Jag borde ha stannat tiden, oftare.
Du och Jag
Känslan pockar på något viktigt, så jag följer mitt eget råd och beger mig mot hundkorgen. Kryper ner bredvid Koi, lägger armarna om hans stora kropp och viskar i hans öra, ord som bara är våra. Jag drar fingrarna genom hans blanka päls, kliar där jag vet han uppskattar det, pussar honom i mungipan och låter min blick vila i hans. Han knorrar av välbehag och trycker sig mot mig. Du och jag Emil, du och jag. Jag låser upplevelsen i min minnesbank och lovar mig själv att minnas den här stunden, för alltid.
Min stora lilla
Sen letar jag upp tibetanen, han sitter på altantrappen och spejar, som så ofta. Jag ber att få slå mig ner och till svars rör han sig inte ur fläcken, han vet att jag får plats bredvid ändå. Min arm slingrar sig runt honom, jag skjuter honom tätt intill, sen glor vi, länge och åt samma håll. Jag berättar hur nedrans jävla helskotta glad jag är att just han vänder upp och ner på mitt liv genom att göra precis som han alltid behagar. Jag snurrar hans vänsteröra mellan mina fingertoppar, plockar bort en osynlig smula ur hans päls och kysser honom i pannan. Jag lovar mig själv att minnas den här stunden, för alltid.
Tigrarna
Sen letar jag upp ett par katter. Mina tigrar. Två strövare som valde mitt hem som sitt, beslut som värmt under de kallaste av vintrar. Pälsar stryks, lovord viskas, uppskattning strösslas. Alla kugghjul i min flock är lika viktiga. Och det är viktigt att alla kugghjulen förstår det tänker jag. Sen väljer jag att minnas även denna stund, för alltid.
Mitt allt
På kvällen landar omsorgsfullt valda ord ur mitt hjärta, i hjärtana på mina barn. Jag kan inte nog, tala om för dem, hur mycket och innerligt jag älskar dem. Barn kan inte få för mycket kärlek. Bara för lite. Så jag väljer att fylla mina till bredden, för allt jag är värd, varje dag. Även denna stund, kommer jag minnas, för alltid. Jag kan inte skriva mer om den saken. Orden räcker inte till. Sådan kan kärlek vara.
Stanna tiden och ge allt
Det är viktig det där. Det där med att förmedla vad man känner, sprida sin kärlek till de man hyser den för, på ett eller annat vis. Aldrig slentrianmässigt i förbifarten, bara ur en genuin känsla, hellre här och nu, än för sent. Hundars liv är oftare kortare än våra. Och livet kan ta snabba vändningar, så ta vara på det, och ge. Allt. Allt du annars kommer ångra att du inte gav.
Låt stunder tillsammans med din hund, blir minnen för livet, stoppa klockan då och då, eller så ofta du bara kan. En dag, finns inte längre möjligheten.
Peace and Love!
/Carro, Koi och Krutor
