Mitt första blogginlägg
Vi ska flytta. Och jag ska få en katt. Det är veckans nyheter. Vi bor i en lägenhet och nu ska vi flytta till ett radhus. Med trädgård och altandäck och en katt till mig. Jag har varit där i det huset förut, för jag känner en hund som bodde där förut. Han heter Dexter och ser ut som jag. Fast nu bor han inte där längre.
I morse fick jag nästan inte frukost. De glömmer bort att mata mig jämt. De verkar inte heller förstå allvaret i att svälta en hund till döds – som de faktiskt skulle kunna råka göra … om inte jag ständigt påminde dem om att jag finns här och behöver mat. Mycket mer mat än de tycks tro. Jag är alltid lite hungrig. Möjligen för att jag inte får ordentligt med mat. Aldrig någonsin.
När klockan är sex på kvällen är det meningen att jag ska få middag. Redan en timme innan måste jag börja stryka kring benen på småmänniskorna och titta uppmuntrande på dem och tala om för dem att snart är det dags. ”Gör er redo! Dags för Zowies middag.” Ingen respons. Suck.
Sedan kommer matte hem och då frågar hon inte MIG om jag har fått mat – jag kan vara så svag vid det laget att jag knappt orkar hämta mer än en eller två av mina leksaker för att hon ska bli glad när hon kommer hem – och då förlitar hon sig på svar från BARNEN. Bah.
”Har Zowie fått mat?” ropar hon.
”NEJ! OCH JAG HÅLLER PÅ ATT GÅ UNDER AV SVÄLT, MÄNNISKA.” Säger jag. Till ingen nytta. Sedan kan det dröja alltifrån en kvart till en halvtimme innan jag faktiskt får min middag. Borde nog kontakta djurskyddet.
Hur har ni det med era mattider? Håller era människor hårt på dem eller måste ni påminna dem?
Förresten ska jag få en katt, sa jag det?
PS. Du missar väl inte Valpbloggen?
Ko-labradoren då, har du läst om den?
Kanske ingen nyhet, men labradorer gillar att bada.
