Konkurrera eller samspela?

När Lisa bröstat sig över mållinjen steppar hon glatt runt som för att visa Maja att det finns energi kvar. Efter klubbtävlingarna greppar hon demonstrativt vattenflaskan Maja tänkt ta innan hon slänger upp dörren till omklädningsrummet så att de andra får backa undan.

Sen har vi en annan Lisa. En som kastar en blick på kamraterna i startraden och ler innan startskottet ljuder. En Lisa som går först i mål men som sen alltid vänder sig om för att krama Maja som är henne hack i häl. Den här Lisa håller upp dörren och tar två vattenflaskor ur stället och ger Maja den ena samtidigt som hon berömmer vännen för dagens insats.

Vi gillar Lisa nummer två bäst. Vi vill vara hennes vän, träna med henne och utvecklas med hjälp av henne. För tvåan samspelar och har hjärta. Hon domderar och hävdar sig inte. Hon konkurrerar inte.

Vi behöver välja vilken Lisa vi vill vara för våra hundar. Låt mig förklara.

1) Hunden tar något olovligt

Vi kastar oss fram, tar ett tag i nackskinnet och gormar. Eller så säger vi tack och kastar en godbit åt jycken som därför släpper saken. Sedan övar vi byteshandel och loss tills vi på ett schysst sätt kan be jycken släppa föremål vi behöver ta ifrån.

2) Hunden hoppar på besöket

Vi yttrar ett skarpt nej och skuffar undan. Eller så lägger vi en hand på hundens bröst, klappar för att dämpa ivern och ber hunden sitta. Därifrån säger vi ”varsågod att hälsa” och ber besöket vända sig om hunden hoppar. Vi är konsekventa med den rutinen vid besök så att hunden lär sig hantera sin entusiasm.

3) Hunden puttar undan

treåringen i hallen när vi är på väg ut. Vi skyndar oss fram, ryter till åt och spänner blicken i hundögonen som kikar under lugg. Eller så förebygger vi genom att ge jycken en given plats att sitta på när treåringen får på sig kängorna. Därefter ges hunden ett tydligt och konsekvent ”varsågod att gå ut” innan familjen beger sig och treåringen är på ett klokt avstånd från ivrig hund.

4) Hunden springer efter en katt

Vi stolpar efter och får ett Katla-utbrott som Island hade imponerats av. Eller så inser vi att vi inte tränat på att inte jaga katt och bör ha haft hunden kopplad.

Och så vidare…

Ni hajar poängen. Och den är viktig. Är vi Lisa nummer ett kommer våra hundar uppfatta oss som självhävdande egon. Är vi konkurrerande muckon i relation till våra jyckar, blir våra jyckar konkurrerande muckon i relation till oss eller andra. Det är bra om det går ut över oss tänker jag, om vi skapat ett samspel baserat på hot och hårda tag och får deala med effekten. Men om hunden omriktar detta sociala arvet mot andra hundar, familjens barn eller en trött gammal farmor så blir det orättvist. Mot många.

Okej, det var nog allt.

/Carro, Krutor och Koi