Jag är valphittaren
Framför vårt hus ligger en stor ödetomt inringad av en mur och med ett enormt mangoträd i mitten. Det är ganska snårbevuxet och man vill inte gärna gå in där efter att grannarna berättat att ”we get a lot of cobras here…”. Ormar alltså. Många. Nej tack.
Härom kvällen tyckte jag mig höra valpar pipa, men min kille sa att nä, men det där är ju en fågel bara, fast jag känner igen valp-pip när jag hör det plus att jag sett en hona med hängande tuttar springa runt huset. Jag visste att hon hade valpar någonstans och mycket riktigt, nästa morgon när jag tittade ut genom sovrumsfönstret, som vetter mot mangoträdet, fick jag se tiken och hennes valpar!
Jippi, tänkte jag (för man älskar ju valpar!) och gick dit så fort mamman avlägsnat sig för att jag ville se om valparna var okej och hur gamla de var. Ibland är dom så fasligt rädda så att de skriker som stuckna grisar när man kommer nära, men dessa traskade glatt fram och slickade på mina fingrar och ben. Jag stannade bara några minuter och sprang sedan snabbt därifrån för jag ville inte riskera att de skulle springa efter mig. Jag har varken tid eller lust att ta hand om sex små vandaler just nu – hur underbart söta de än är!
Jag vet att valparna inte har fötts där inne vid trädet för jag var inne på tomten för inte så många veckor sedan, och jag tror att någon människa burit dit alla valparna för att slippa ha dem på sin egen tomt.
Hur som helst verkade de sex små sötnosarna må utmärkt och de var välgödda och väldigt leksna. Tyvärr kastas ju sopor överallt här i Goa och inne på marken bredvid valparna hittade jag krossat glas och smutsiga påsar som jag försökte peta bort. Och det är väl kanske inte heller bästa stället att förvara små valpar på i fall det nu är många ormar där inne…
Jag berättade för pensionärerna i grannhuset att jag hittat valpar och de blev inte så vidare glada. Detta på grund av att det redan finns så många vilda hundar i området som ylar och skäller på kvällarna (djungeltrumman går på högvarv!) och varje halvår kommer det nya valpar som i sin tur får valpar efter sex månader som i sin tur får valpar … Ja, det är en ond cirkel och enda sättet att få bukt med problemet är genom sterilisering.
Granngubben sa att om någon vecka kommer han lämna valparna till ett shelter, för att slippa ha dem i närheten när de är så stora att de börjar springa runt överallt. Han menade på att döda dom det kunde han ju inte, för det var inte bra för hans karaktär … Åtminstone tänkte han inte göra som så många andra och bara ställa ut dem på vägen.
Vi får se vad som händer, jag lovar att hålla er uppdaterade.
