Hundpsykologen svarar – Hur får vi Ville lugn i bilen?

Läsarens fråga:

Hej, vi har problem med bilåkande som vi beskriver nedan. Ville är en lagottokille på fem år som aldrig har tyckt om att åka bil. Matte och husse är pensionärer, hemma med oss är Ville lugn och social. Vid besök, när någon ringer på dörrklockan, blir det full fart och han nästan ”överfaller” besökarna men han lugnar sig när han fått hälsa ordentligt.

Nu till bilproblemet, där vi prövat:

Bur i baklucka och bur i baksätet – Ville gnäller och krafsar ihärdigt för att ta sig ut.

I säkerhetssele gnäller han och rör sig hela tiden, snor in sig (en gång hade han snott in sig så många varv att vi fick klippa upp selen).

Helt lös i bilen (jo vi vet att det är olagligt men var desperata …). Då vandrade han runt i stort sett hela tiden, han har aldrig sovit när han åkt bil. Det går något bättre när vi kör på motorväg i jämnt tempo, på mindre vägar med kurvor och upp- och nedväxlingar blir han jättestressad. Han hoppar in i bilen utan problem, men han blir ”stressad” både under kortare och längre turer (flämtar och droppar ur munnen). PS: Han tycker inte heller om att åka hiss (vi bor på sjätte våningen). Är det någon form av klaustrofobi, eller ..? Vad kan vi göra för att komma tillrätta med problemet? Tacksam för svar.  Matte, Husse & Ville

Hundpsykologens svar: 

Hej, det låter som ni redan testat er fram en del och det är bra. Hur hunden svarar på olika åtgärder kan ge mer information kring orsaken bakom hans agerande. Att hitta orsaken är a och o för att lösa problemet.

Det är jättebra att ni prövat lite olika lösningar. Ingen verkar dock ha hjälpt, men då vet vi det. Incidenten med selen förtydligar även allvarsgraden i hans oro. Och skillnaden på hur han beter sig på sträckor med många svängar i låg hastighet med inbromsningar och så vidare, jämfört med motorväg är viktig information. Den avvikelsen kan tyda på att det finns en fysisk orsak bakom Villes beteende.

När en bil bromsar, svänger (eller när hissen startar och stannar) så gör även hunden det. Har hunden ont eller känner av något kan en sådan färd vara jobbig. Det blir stressande och hunden förknippar det med rädsla kring obehag i kroppen. Det kan vara så. Men om det är så eller inte kan bara en veterinär utreda.

Mitt råd till er är att först och främst kontakta en riktigt bra, välrenommerad ortoped, gärna på ett stort universitetssjukhus eller liknande. Ett ställe med resurser både i form av diagnostiska redskap så som olika röntgen men även kompetens. Be om en gedigen smärtutredning.

Diskutera även åksjuka med er veterinär och testa åksjuketabletter, om inte annat som en provbehandling för att bekräfta eller utesluta illamående. När ovanstående är gjort kan man börja jobba in stressdämpande åtgärder.

Låt Ville tugga ben i bakluckan (dagligen och utan att bilen åker), ingen stress ska väckas. Sätt er i baksätet och masserar honom mjukt 5-10 minuter varje dag. Efter någon vecka låter ni motorn vara i gång medan ni masserar eller han tuggar ben. Veckan efter (om han fortfarande inte visar tecken på att bli stressad) åker ni 20 meter, nästa vecka 40 meter, och så vidare. Gör en inbromsning, varna före genom att säga: ”Nu bromsar vi” (varningssignaler dämpar stress) och låt någon sitta i baksätet och kasta bak en godbit åt jycken precis innan inbromsningen.

Om er hunds beteende bottnar i positiv förväntan så tar ni tråkiga, sansade, rofyllda turer. Bottnar den i obehag tar ni rofyllda, sansade turer men stannar då och då (bara när han är lugn) och går ut och gör något skoj, letar godis, tar en promenad, tränar något skoj ooch så vidare. Sakta men säkert får ni då en tryggare hund i bil. Men resultaten är helt beroende av veterinärens fynd och prognos, så börja där.

Lycka till! Carro Alupo