Hundhemmet H.O.M.E
I våras träffade jag Ruth Walsh, en kvinna från Goa som driver hundhemmet H.O.M.E (förkortningen står för Haven Of Miracles Enclave) som är beläget hemma hos henne, på våningshusets garageuppfart i Porvorim, norra Goa.Initialt när hon startade hundhemmet bekostade hon hela upplägget med endast privata medel och gåvor, men ju större hundhemmet nu gror sig desto mer pengar går åt och Ruth försöker få hjälp via staten och samhället där hon bor. Det finns hjälp att få av myndigheterna i Goa, men då måste man starta en organiserad verksamhet och att ansöka om lov för det tar väldigt långt tid.
Tar hjälp av veterinärer
Alla hundar som lämnas in på H.O.M.E vaccineras och steriliseras med förhoppning om att de ska finna ett nytt hem. Kostnaden för en operation uppgår till mellan 60–250 kronor per hund, beroende på vem som utför operationerna, och vaccinationer får hon ibland gratis eller till rabatterade priser (jag vaccinerade en hund för 30 kronor en gång). Ruth har inte själv någon utbildning inom djurvård utan gör så gott hon kan och tar hjälp av olika veterinärer.
Många hundar per bur
Första gången jag besökte hundhemmet fanns där omkring 20 hundar, de flesta var små valpar eller rädda unghundar, men även skadade vuxna hundar i dålig kondition. När jag kom dit igår, efter fyra månaders frånvaro, hade burarna utökats med det dubbla. Jag frågade den unga killen, vars namn jag alltid glömmer, som jobbar där hur många hundar de har just nu och han svarade ”80 dogs we have now, madam”.
80 hundar. Fördelade på en yta lika liten som min etta på Södermalm …
Hundar dumpas utanför grindarna
Småvalparna på någon månad bor ofta sju–tio stycken per bur, ibland med en rädd mamma, medan unghundarna har lite större bur och delar med fyra andra. De får inte lämna burarna. Eller jo, om det hade funnits en yta att rastas på hade Ruth självklart tagit ut dem varje dag, men det finns helt enkelt ingen plats. Hon berättar för mig att de letar efter land någonstans så att hon kan flytta verksamheten, det är på tok för många som bara dumpar skadade/övergivna hundar utanför hennes grindar och hon har ofta inget annat val än att ta åt sig hundarna.
Mänsklig kontakt viktig
Jag kunde aldrig hjälpa till med pengar eller att köpa mat och medicin åt hundarna, men att sitta i burarna i 30 minuter och försöka kela med rädda valpar var något jag gjorde flera gånger i veckan. Och det är härligt att se att det faktiskt hjälper med lite mänsklig kontakt. Efter endast några besök möttes jag av viftande svansar och gosiga hundvalpar som alla fajtades om min uppmärksamhet. Är valparna glada och leksna framför darriga och rädda hittas snabbare nytt hem åt dem, men än så länge finns det på tok för många hundar per hem här och det är alltför ofta hundarna blir kvar länge i burarna …
