Ett sätt att leva

Intresset för hundställningar kom med den första egna hunden berättar Annica Högström, som har kennel Dons, tillsamman med Karin Berglund och Lena Rösiö och föder upp welsh springer spaniel, clumber spaniel och flat coated retriver.

Don Pedro älskade hundutställningar

-Min först egna hund var welsh springer spanieln Don Pedro, och han älskade utställningar. Det var egentligen Pedro som såg till att jag blev alltmer intresserad av dem. Han var en mycket speciell hund som krävde mycket men också gav mycket, och han hade utstrålning och attityd. Allt detta syntes i utställningsringen!

– Det är ett samspel mellan ägare och hund, fortsätter Annica. När en hund gillar utställning så märks det – det är nästan så den visar upp sig själv.

Välvårdade hundar

Hundarna ska var välvårdade, säger Annica. De ska vara i god kondition, välskötta i allt från mun, tassar och päls. Men jag har en allvarlig syn på det också. I grund och botten så är hundutställningar väldigt seriöst. Det handlar om det rastypiska, i temperament och utseende. Det är en bedömningssport som döms av domare med skiftande kvaliteter.

För att man ska komma så förberedd så möjligt råder Annica sina valpköpare att ringträna innan utställning.  Men ingen valkköpare har krav på sig att ställa ut. Men vill man så ger hon den hjälp man behöver.

Ge domarna goda referenser

-Vi uppfödare har ett ansvar att visa upp så mycket och så många goda representanter av vår ras som vi kan. Detta för att ge domaren så många goda referenser som möjligt.

Den största framgången i utställningsringen var när deras hund Ch Metzgard´s Moonlight Valley år 1989 vann BIS på SKKs 100-årsjubiluemsutställning i Stockholm.

-Det var en oerhörd glädje, och i synnerhet var det viktigt för rasen. Welshen är i första hand ingen utställningshund, utan en arbetande hund och en familjehund. Men efter den vinsten så började man respektera rasen. Den räknades på ett annat vis.