Annons
Det var ett j*vla tjat
Kan ni några tricks? Jag kan massa tricks. Men jag kanske inte VILL göra dem på kommando, alltså när andra säger till jämt. Jag kan till exempel sitta helt stilla medan min lillhusse lägger en godis på min nos. Mitt emellan ögonen. Det är jättesvårt och vi har övat jättemycket. Men jag KAN det nu. Ibland måste jag blunda hela tiden – ända tills han säger ”varsågod” och jag får ta godisen – för att det är så svårt. Fast ibland vill jag bara inte göra det. Då blir han arg och har en dum och otäck röst. Då blir jag ledsen. Matte säger att ingen kan se så olycklig ut som jag när lillhusse är sur på mig. Men han är ju min allra bästaste vän. Jag älskar honom mest av alla som jag känner. Tänk om han slutar tycka om mig? Då skulle jag aldrig mer bli glad igen, kanske inte ens om jag fick äta bacon varje dag och leverpastej OCH ost. Aldrig mer.
Matte brukar säga till honom att han måste ha snäll röst när han pratar med mig, eftersom jag inte förstår alla orden (tror hon i alla fall), men däremot förstår jag tonlägen och uppfattar stämningar. Då säger han jättedumma ord med jättegullig röst – bara för att retas. När han gör det brukar jag inte lyssna alls. Jag vänder bort huvudet och kommer inte till honom när han ropar. Då säger han till matte att jag fattar allting som han säger. Dumma, dumma pojke. Ska jag säga till honom nästa gång jag ser honom.
