Annons
"Då var min hund pinsam" - Läsarnas historier
Oftast är man ju väldigt stolt över sin fina hund. Men så finns det stunder man helst vill glömma, men som i efterhand blir till roliga historier. För hur mycket vi än uppfostrar våra hundar så är de just – hundar. Och de gör inte alltid som man tänkt sig!
I stället för träd
”Vi var i en stor park där det sprang omkring en massa hundar och lekte. Vår hund, som är en foxterrier och heter Bosse, gick omkring och nosade och lekte lite han också. Vi stod och pratade med en annan hundägare när Bosse kommer fram, går runt oss några varv, och så poff – lyfter han på benet mot den andra hundägarens byxben! Jag skrek till men det hann komma en del kiss ändå. Han måste ha glömt bort sig och trott att det var ett träd!”
Terrierhusse
Stackars krukväxten
”Vi var hos mina svärföräldrar med Laban, vår golden. Han låg och sov på deras vardagsrumsmatta, vi satt i soffan och drack kaffe och pratade. Efter ett tag vaknar han, reser sig och går runt lite i huset. I ett hörn av vardagsrummet har de en stor krukväxt, jag tror att det är en yuccapalm. Jag ser att Laban nosar lite på den, men hinner inte reagera innan han plötsligt lyfter på benet och kissar mot den. Vi försökte skoja bort det med att kisset säkert var bra näring åt växten, men svärfar såg sådär lagom road ut.”
Svärdottern
Tog fel ben
”Det här hände när vår hund var valp – vi var på middag hos några vänner och hade med henne. Jag vet att de här vännerna inte är jätteförtjusta i hundar, så vi försökte ha koll på vår sheltie och ha henne nära oss hela tiden. Hon låg under köksbordet när vi åt middag och det kändes ju tryggt att ha henne där. Men när jag böjde mig ner för att kolla hur hon hade det låg hon och gnagde på benet på deras köksbord! De vassa valptänderna hade hunnit få loss flera ganska stora flisor. Middagsvärdarna sa att det inte gjorde något, fast det var nog mest av artighet. Senare samma kväll passade vår hund dessutom på att bajsa lite i deras sovrum, så nästa gång vi ska till dem (om det blir någon nästa gång!) gör vi nog bäst i att skaffa hundvakt!”
Jobbig gäst
Överraskning i klädhögen
”Min dotter hade en kompis som skulle sova över. När de skulle lägga sig var det rätt rörigt därinne i rummet, kompisen sov på en madrass på golvet och kläderna låg i högar på golvet. På morgonen när de skulle klä på sig hör jag att det blir tumult i rummet, tjejerna skriker och skrattar om vartannat. Det visade sig att vår hund Enzo hade kissat i kompisens klädhög …”
Fnissiga mamman
Överraskade gästerna
”Vi skulle ha några kompisar på middag, och varje gång någon kom innanför dörren ville vår vinthund gå fram och hälsa. Han är, som vinthundar är, rätt tyst och smidig, smyger omkring och man vet inte riktigt var han är. När den första gästen som kom böjde sig ner för att ta av sig skorna, hoppade hon liksom till och rätade snabbt på sig. Oops, en nos i rumpan, och där bakom stod vår hund och såg som alltid oskyldig ut. Det här scenariot upprepade sig varje gång någon kom, vilket i och för sig blev en ganska rolig start på kvällen, eftersom alla som redan blivit utsatta för behandlingen skrattade gott när de såg nästa gäst också hoppa till och sno runt.”
Värdinnan
Vilket brak
”Jag skulle in i en liten fruktaffär och handla, och band fast min hund i det jag kunde hitta, benet till ett litet stånd de hade utanför affären. Jag brukar egentligen inte lämna honom utanför affärer, men här var så litet och jag skulle bara snabbt in och köpa lite jordgubbar, tänkte jag. När jag står och ska betala hör jag ett brak utanför – då har min hund dragit i kopplet och hela ståndet rasar ihop. Otroligt pinsamt! Jag hjälpte affärsägaren att ställa upp det igen och plocka upp allt från marken. Det kändes inte kul och det dröjde ganska länge innan jag gick tillbaka till den affären.”
Pudelmatten
Värsta bussresan
”För en tid sedan skulle vi ta tåget ner till min mamma i Lindesberg och hälsa på, men tåget var inställt så det blev till att åka buss i stället. Vi klev på bussen – jag, min sambo och vår hund Alma, som är en grand danois. Vi har inte hunnit åka särskilt långt när en kille knackar mig på axeln och pekar på Alma. Jag vrider på huvudet för att se vad han menar – och jag tror att jag aldrig skämts så mycket i mitt liv. Alma gör nummer två! Hon är ju en grand danois, så jag behöver väl knappast nämna att högen var enorm. Den fruktansvärda stanken spred sig i den nästan fullsatta bussen. Skamset plockade jag upp högen, och både jag och min sambo ville bara sjunka ner genom sätena. Men det var tio mil kvar till Lindesberg så vi fick snällt sitta kvar. Det var inte världens bästa resa …”
Pinsamt värre
