Bättre uppföljning behövs för att motverka hundattacker
Foto: Getty Images.

Bättre uppföljning behövs för att motverka hundattacker

Det behövs en bättre uppföljning när någon missköter sitt hundägarskap och mer resurser för att länsstyrelserna ska kunna hantera sitt uppdrag gällande tillsyn och djurskydd. Detta var budskapet när Svenska Kennelklubben, SKK, träffade utredare från Statskontoret med anledning av det regeringsuppdrag myndigheten fick i maj i år gällande hundincidenter.


– Det bör finnas ett uppföljande arbete utifrån tillsynslagen som kontrollerar att de som fått koppeltvång, munkorgstvång eller hundförbud verkligen följer dessa uppmaningar och förbud. Hundägare som gravt missköter sig ska inte bara kunna fortsätta som vanligt, säger Helena Frögéli, agronom och SKKs expert på hundars mentalitet vid avdelningen för Avel & Hälsa.

Förebyggande information

SKK vill även se mer förebyggande information från myndigheter kring vad som förväntas av hundägare utifrån lagstiftningen. Inom hela SKK-organisation finns expertis inom många olika områden och vi passade på att erbjuda vår expertis till berörda myndigheter, om behov finns.

Statskontorets uppdrag är att utvärdera hur länsstyrelsernas och Polismyndighetens verksamhet för att skydda omgivningen mot farliga hundar fungerar, och att undersöka om det behöver göras några justeringar. Statskontoret ska även vid behov föreslå åtgärder för att bättre skydda omgivningen mot hundrelaterade skador och problem. Landsbygdsminister Peter Kullgren underströk i uppdraget att en hundägare som inte klarar av att ta ansvar gentemot omgivningen helt enkelt inte ska ha hund och att myndigheterna då måste ha rätt verktyg för att kunna ingripa.

Hur stort är problemet?

SKK fick till exempel frågan från Statskontorets representanter hur stort vi uppfattar att problemet med hundattacker är. Här menade vi att det stora problemet relaterat till hundattacker främst är att andra hundar blir attackerade, eftersom det är ett mer sannolikt hot än att en människa ska bli attackerad. Men med detta sagt ska båda företeelserna naturligtvis motarbetas. SKK menar att det är ett påtagligt problem att många hundägare känner sig otrygga när de är ute med sina hundar och att de ofta upplever att inget händer när deras hundar har blivit angripna, även om de polisanmäler.

Statskontorets representanter tog även upp data från Socialstyrelsen som visar att antalet hundattacker ökat från under 3 000 år 2008 till 4 302 förra året. Här diskuterades svagheterna i Socialstyrelsens data, som endast visar vårdtillfällen för människor och under en enda gemensam kod, det vill säga ”W54 Biten eller angripen av hund”. Koden omfattar alla hundrelaterade vårdtillfällen och klumpar ihop allt från rena olyckor med en vass valptand och påföljande stelkrampsspruta eller att någon blivit omkulldragen, till ordentliga bitattacker. Detsamma gäller dödsfallen som registreras under koden.

Det totala antalet registrerade vårdtillfällen under kod W54 har de senaste tio åren pendlat mellan 3 600 och 3 850 per år, för att öka under åren efter pandemins kraftiga hundökning till 4 302 år 2022.

Jämförelse med Norge

För att få någon uppfattning om problemets storlek har SKK lämnat en jämförelse till Statskontoret med några närliggande, jämförbara länder. Någon landsomfattande data över bitolyckor finns tyvärr sällan i andra länder men uppskattningar som till exempel den norska regeringen gjorde i Prop. 85 L (2021-2022) Endringer i hundeloven angav antalet bitskador från hund till 5 000 år 2001 och till 7 000 år 2019. Det saknas ett nationellt hundregister i Norge men antalet hundar uppskattas till ungefär 600 000. I Sverige finns enligt Jordbruksverket ungefär 1 miljon hundar. Nämnas kan även att Norge haft förbud mot vissa hundraser sedan 1991.

Statskontorets utredare ville även veta vilken kunskap om hundars mentalitet som var viktigt för dem att ha med i sitt fortsatta arbete. Samt hur vi anser att man kan förebygga att hundar blir aggressiva. Här höll Helena Frögéli en presentation om de olika skäl som finns till att en hund blir arg/biter. Hon pratade om vikten av arv och miljö, den stora beteendevariation som finns även inom hundraser, hur viktigt det är att rätt hundar med bra mentalitet går i avel och vikten av att uppfödaren är seriös och kunnig samt placerar sina valpar hos ansvarsfulla och väl förberedda ägare. Slutligen poängterade hon vikten av att hunden har ett mentalt och fysiskt stimulerande och gott liv hos sin ägare.

SKKs arbete inom mentalitetsområdet

Helena Frögéli beskrev vidare SKKs arbete inom området hundars mentalitet, att vi har en speciell kommitté ägnad åt ämnet, att mentaliteten är en viktig del av våra hundrasspecifika avelsstrategier, att SKK-organisation arbetar aktivt med mentalbeskrivning av hundar och att det i vissa fall är ett krav att föräldrarna ska vara mentalbeskrivna för att uppfödaren ska få registrera valparna.

Vi fick även frågan hur vi tyckte att förändringen 2018 har fungerat? Då tog länsstyrelserna över många av polisens uppgifter kring tillsynen. Här beskrev Fredrik Bruno, jurist och verksam vid SKKs stab, att SKK haft stora förhoppningar på den ändrade arbetsordningen. Tyvärr har förhoppningarna inte infriats just eftersom Länsstyrelserna har bristande resurser och saknar skarpa verktyg för uppföljning. Som ett positivt exempel nämnde Helena Frögéli det arbete som den speciella djurpolisen i Stockholm utfört. En enhet som enbart arbetade med djurtillsynsfrågor.

Utveckling av hundregistret

Som förslag på ett skarpt verktyg för länsstyrelserna lyfte Fredrik Bruno en möjlig utveckling av hundregistret där incidenter registreras och kan följa med både hund och hundägare mellan län och över tid. För att det inte ska gå att flytta ifrån sitt ansvar, kanske köpa en ny hund och börja om med misskötseln på nytt på annan ort. SKK efterlyste överhuvudtaget bättre samverkan mellan myndigheter och påpekade även att det är en brist att det finns regionala skillnader i ur mycket ansvar de olika länsstyrelserna faktiskt tar.

Statskontorets representanter ville även veta vilken inställning SKK har till en obligatorisk hundägarutbildning respektive hunduppfödarutbildning. Svaret blev att vi är öppna för förslagen men att det kan bli svårt att kontrollera efterlevnaden och att det oavsett måste finnas lämpliga sanktioner på plats. SKKs representanter passade även på att göra reklam för vår egen uppfödarutbildning.

Ansvarstagande är nyckeln

Slutligen nämndes kort frågan om specifika hundraser. SKK upprepade ståndpunkten att problemet bäst adresseras genom fokus på att främja seriös och ansvarsfull uppfödning samt kunniga och ansvarstagande ägare. Eftersom internationell data visar att ett förbud mot en eller flera hundraser inte ger avsedd effekt på antalet bitskador. Och för att vi, för alla oroliga hundägares skull, måste göra något som faktiskt fungerar.

Källa: SKK