ÄGGSKAL I SOFFAN? God morgon!

Vi har en morgonrutin. Den går ut på att jag vaknar. Det gör inte hundarna. Jag går upp. Det gör inte hundarna. Jag börjar skriva, något, på någonting. Det gör inte hundarna. Jag kokar ägg. Det gör inte … Men sedan när jag knackar upp de kalkinklädda äggcellerna kommer alla rusande.

Text & foto: Carro Hellgren

30 oktober 2019 - 11:33

Krutor följer bara en instinkt, han är helt oskyldig, eftersom Koi beter sig som om vi har en skadeskjuten, köttig dovhjort i köket. Som bara väntar på att husets domesticerade vargavkomma äntligen ska få utföra hederskodexen bland rovdjur och avsluta lidandet och hugga in. Men det finns ingen blödande dovhjort med dödslängtan. Utan bara jag, mina pennor, ett par ägg och sablans massa kaffe.

Snövits jävla tjat och tiggande hundar

Sedan börjar det. Tjatet. Det där tjatet som troligtvis var Snövits elaka styvmorsas verkliga anledning till att hon önskade livet ur sitt bonusbarn. Får jag leka med småvuxna karlar i skogen, får jag det snälla, snälla, snälla … !?!?! Jag förstår att häxmorsan förgiftade äpplen och skit. Men Koi tjatar inte, han tigger definitivt inte (med definitivt inte kan jag mena litegrann). Han gör verkligen inte det. Han ber snällt med glittrande ögon, om och om igen. Och det är inget problem. Det blir bara lite jobbigt för dem som äter ägg, eller banan, en macka, spagetti eller sallad … Eftersom han Touretteslikt fortsätter som en LP-spelare med studs i nålen. ”Jag vill äta i fred” är vårt slutkommando på situationen som också inspirerat till inköp av höga barstolar. Vilket inte hjälpte ett smack utan bara förstärkte Hajen-känslan i frukostrutinen.

Strategiskt drag

”Jag vill äta i fred” funkar bra. I början kombinerades meningsföljden med att han konsekvent leddes bort till soffans gosigaste sovplats. Så nu lägger han sig där självmant och sover när jag ber om freden. Ibland tror jag att han låtsassover. Som ett strategiskt drag i en skälmsk plan. När jag misstänker just det brukar jag sakta och tyst lämna köksön och äggen och ställa mig bakom någonting. Typ en växt, eller en vägg, ibland bakom Krutor. För att i smyg bevittna och därmed bevisa att Koi visst är smart.

Men snattandet sker aldrig. Trots att ursäkten: ”Det var Mållgan!” är en vedertagen och fullt accepterad förklaring på mycket som sker i detta hushåll, speciellt saker som sker i soffan. Jag hade inte ifrågasatt Mållgan-snacket ett smack. För jag är Mållgan enligt vissa, vissa som också är Mållgan ibland. Oftare än ibland. Men Koi sover mest. Och jag står mest bakom växter från Ikea och känner mig lite korkad.