Nelly, Premack och ett kompostgaller
Vad gör man en dag när regnet öser ner och ingen har lust att gå ut? Jo, man tar tag i den eftersatta miljöträningen.
Nelly gillar inte att gå över metallgaller, sådana som ligger som fotskrapor/dörrmattor utanför var och varannan butik och husingång. Så jag bestämde mig för att jobba bort den rädslan.
Jag började med ett gammalt hederligt dressyrknep; lockande. Jag la ett kompostgaller på golvet och placerade ut ett antal godisbitar på gallret. Nelly norpade försiktigt åt sig alla hon kunde nå utan att kliva på gallret, resten lät hon vara.
Då kallade jag in den goda förebilden i form av mormor Stella. Stella fick både gå över och sätta sig på gallret och fick förstås massor med godis som belöning. Men Nelly lät sig inte övertygas.
Jag hade naturligtvis kunnat vänta ut henne, men eftersom jag gillar snabba resultat bestämde jag mig för att kalla in Premack igen. Ni vet, den amerikanske professorn som redan har hjälpt mig med kloklippningen.
Lite förenklat lyder hans teori så här: Om du står på kompostgallret får du massor med godis.
Så jag lyfte upp Nelly, ställde mig på kompostgallret, satte ner henne och matade henne med godis. Den sista biten kastade jag ut på golvet så att hon själv fick kliva av gallret.
Efter fyra gemensamma besök på kompostgallret vågade Nelly sig ut på egen hand. Och där blev det stort korvparty!
Läs även om när tandfén var på besök i Dalby.
