Hon ser ut som hon alltid gjort. Är fortfarande pigg och glad.Ändå är inget sig likt. Plötsligt irrar Selma bort sig och känner inte igen matte. Kersti Hilding Hansen berättar om sorgen över att hennes älskade hund har blivit dement.
Redaktionen Redaktionen
Selma är en irish soft coated wheaten terrier. Under snart 15 års tid har vi hängt ihop som ler och långhalm. Varje morgon och kväll har vi gett oss ut på samma runda, oavsett väder och vind. Eftersom Selma är en så lydig hund har jag inte behövt ha henne kopplad. Hon har aldrig brytt sig om att jaga varken katter, harar eller andra hundar och hon lyssnar alltid noga till min röst. När vi ska gå över ett övergångsställe säger jag bara ”nu går vi” eller ”stanna” och det har aldrig varit några problem.
