Hål i huvudet – eller i stängslet?
Jag har en helt underbar runda jag brukar gå så här års. Den går över kuperade betesmarker fulla med blommande slånbuskar och backsippor, genom kärr med lysande gul kabbeleka och dungar med nyss utslagna björkar och bokar.
Men det finns ett stort MEN. Rundan innehåller en massa stängselpassager.
Trots att det är ett naturreservat och trots att jag faktiskt går på Skåneledens stigar – som ju används av en massa vandrare med hund – är det bara TRE av SEX passager som är gjorda för att hundar ska kunna ta sig igenom.
Det är ju hål i huvudet!
Hur tänker ni när ni konstruerar passagerna? Ska jag tvinga mina hundar att gå över färisterna, med risk för att de fastnar och skadar tassar och/eller ben? Hur ska jag få dem att klättra upp och ner för en hög trappstege? Eller åla sig mellan två strömförande eltrådar?!?!
Eller ni tycker kanske att jag ska leka Pippi Långstrump och LYFTA mina två samojeder över det en meter höga stängslet? Ursäkta, men det orkar jag inte.
Ska jag stanna hemma då?
Passage 1: Helt okej.
Passage 2: Bättre än den ser ut. Observera att någon har skrivit ordet hund och ritat en pil. Plankan går nämligen att dra upp så att hunden kan kravla sig igenom.
Passage 3: I vanliga fall farlig eftersom grinden brukar vara stängd och låst och man måste använda färisten. Men just i dag var grinden olåst och kunde öppnas.
Passage 4: Farlig för hundtassar och omöjlig att ta sig över. Här måste vi ta en lång omväg för att hitta en annan passage.
Passage 5: Hur tänkte ni här? Jag antar att isoleringstejpen runt de nedre trådarna på elstängslet är till för att jag ska kunna sära på dem och låta hunden hoppa emellan medan jag själv tar trapporna. Livsfarligt!!!!
Passage 6: Helt okej.
